Idag

Publicerat av
Svara

Jag jobbade på förmiddagen. Det är fortfarande många som har semester så det är tyst och lugnt på jobbet. Det har varit skönt på ett sätt, jag har fått mycket gjort utan att ta ut mig så mycket. Men jag saknar mina fina kollegor!

Efter jobbet åkte jag in till stan och träffade min mamma som bjöd på lunch. Vi åt en fantastisk macka på Systrarna Voltaire på Åhléns. Chevre, valnötschutney och picklad rödlök på ett underbart mörkt bröd. Sött, salt och syrligt – ljuvligt!

imageDärefter gick vi till Nationalmuseums tillfälliga lokal i Kulturhuset och såg utställningen med Ingegerd Råmans glas och annat. Jag är väldigt svag för många av hennes grejer men inte allt. Det var fint att se och jag är glad att jag inte glömde bort att gå innan den tar slut i nästa vecka. Utställningen efter denna blir superintressant! Den ska handla om vad som är konsthantverk och vad som är konst, och det är både unga och etablerade medverkande. Den får jag inte missa heller!

Det är så enormt med folk i stan nu mitt i sommaren och jag tog nästan helt slut. Jag bjöd mamma på glass som vi intog sittandes på en sten på Klara kyrkogård, för att komma undan larmet. Sen åkte jag hem. Jag bad min man att ordna med mat, jag hade gjort slut på de små reserver jag möjligen kan uppbåda numera. Han gjorde sin goda ungspannkaka med lingonsylt.

Jag sov en stund när jag kom hem och så har jag suttit i verkstan. Jag har gjort fler nålfiltade bilder med broderi. Det är jätteroligt! Jag tycker att de är finare i verkligheten än på bild.imageimage

image

 

Hållbarhet

Publicerat av
Svara

Jag lyssnade på radions P1 på väg till jobbet en morgon, som vanligt. Tankar för dagen denna morgon handlade om flyktingars situation, och att det måste finnas en hållbarhet i tryggheten. Det räcker inte med en oviss trygghet för stunden. Att inte veta NÄR och för den delen VAD som kommer att hända med dem. Utan några som helst jämförelser mellan flyktingarnas livssituation och min kände jag att det gick rätt in i mig. Det är precis det det handlar om, en hållbar trygghet. Att känna att man har kontroll över sitt liv. Att inte vara rädd för något som kan hända. Och nu menar jag inte en slags allmän oro för de nära och kära, sin ekonomi eller världsfreden. Det jag menar är den känsla av trygghet som varje människa behöver för att leva ett bra liv. Efter det mest basala såsom mat, vatten, sömn, och tak över huvudet, kommer trygghet i den behovstrappa som psykologen Abraham Maslow tog fram på 1940-talet. Trygghet är grundläggande. Om trygghet saknas blir man sjuk till slut. Säger jag. För mig har det inneburit utmattningssyndrom, högt blodtryck, ångest och spänningar i nacke och axlar med spänningshuvudvärk och domningar som följd.

Jag skriver ”utan några som helst jämförelser mellan flyktingarnas livssituation och min” men faktum är att det finns amerikansk forskning som visar på att personer i liknande situation som min uppvisar samma stressnivå som soldater i krig! En psykolog jag pratat med har bekräftat det också. Kroppen vet inte om den är hotad till livet eller om det är en upplevd känsla av att hela tillvaron är hotad. Den reagerar med stark stress.

Jag tog ut två semesterdagar i samband med den gångna helgen. Ett tag funderade jag på att strunta i det och jobba istället. Jag kunde inte njuta av dem som jag tänkt. Men det blev ganska bra dagar ändå. Jag har gjort linoleumtryck och nålfiltat små bilder som jag broderat på. Jag är förvånad över att resultatet blev så bra, och det känns roligt. Min man och jag åkte på en utflykt till Steninge slott och åt en underbar lunch där. Och så har jag fixat en del hemma, oljat in träbänkarna i köket och tvättstugan till exempel. Allt för att inte grotta ner mig för mycket i det vakuum vi befinner oss i.

Idag ringde min frisör och undrade var jag var. Jag hade missat att jag hade en klipptid, lätt hänt på en semesterdag. Jag sa att jag kunde skynda dit på cykeln, men att skynda var inte bra för mig. Ångesten och tröttheten sköljde över mig, men min man såg och skjutsade mig dit. Under hela frisörsbesöket fick jag anstränga mig att inte springa därifrån. Jag hade stark ångest och benen började rycka. Men det blev bara en kort putsning av håret eftersom jag kom för sent, och det var skönt. Jag promenerade hem på gångvägen genom skogen, och lugnande ner mig. Så lite det behövs för att rubba alla cirklar. Cirklar som inte ligger så stadigt från början.

Nu tror jag det behövs lite fina sommarblommor.

image

Nålfiltat med broderi

Publicerat av
Svara

Jag kanske verkar lite manisk men jag har fått både lust och energi att göra nya saker i verkstan. Jag har länge tänkt nålfilta bilder att brodera på. Igår gjorde jag den gröna och nu på morgonen den blå. Jag är väldigt nöjd, de blev bättre än jag vågade hoppas på.

image

image

För första gången har jag också signerat något jag gjort, det känns lite märkvärdigt!

På Syfestivalen i vintras köpte jag flera små rullar med ull i vackra färger. Flera fårägare var där och sålde av egen ull som de färgat.  Jag har använt dem lite sedan dess, men nu gick jag loss!

Det är lite som att måla med ull – prova med tunna tussar i olika färger som får flyta in i varandra. Som akvarell fast med mer kontroll över resultatet.

Jag ska montera dem på hård papp, jag tror det blir bäst. Eller också ska jag spänna svart tyg på en lite större pappbit och sy fast bilderna på den, så det blir som en ram.

Träna

Publicerat av
2

Jag gör det härmed officiellt: jag ska komma igång att träna igen. Jag skriver igen som om att jag brukar träna, men igen syftar snarare på alla gånger jag försökt komma igång att träna. Av olika anledningar har jag slutat. Men jag kan också välja att se det som att jag åtminstone tränat under vissa perioder!

Senaste gången jag tränade med regelbundenhet gick jag på Friskis&Svettis tillsammans med en god vän. Jag har nära dit, går dit på en kvart. Det var roligt, vissa pass väldigt roliga och min vän och jag hann träffas och prata en stund ett par gånger i veckan. Vi tränade en kväll i veckan samt lördagsmorgnar – perfekt! Det som gjorde att jag slutade den gången var en mycket tung höst med omgångar av sjukskrivningar för utmattningssyndrom. Igen. Då finns inte kraften och energin till träning. Dessutom är just gruppgympa inte idealiskt vid utmattningssyndrom sa en psykolog till mig en gång. Det är väldig mycket intryck och det kan bli för mycket för hjärnan. Så jag gick enstaka gånger den hösten, men så blev det inget mer.

Jag promenerar gärna, och har framför allt två goda vänner som jag promenerar med regelbundet. Långa promenader med viktiga samtal. Ibland orkar jag inte gå så fort, och då får det bli en långsammare och kortare promenad. Det är ju så bra att samtala när man promenerar också, jag tänker så bra då!

imageJaha, så nu är det alltså dags. Dags att slänga alla tidigare misslyckanden att få till regelbunden träning under långa perioder. Nu är nu. Jag har listat FÖR och EMOT. FÖR-listan är längst: bättre kondition, bättre ork, känna mig stark, sova bättre, bli gladare, bättre hälsa (blodtryck, hjärta), gå ner i vikt och känna mig snyggare. Ungefär i den ordningen. EMOT: jobbigt!! svårt med sommarvärmen, tråkigt.

Jag har satt upp ett första mål: jag ska promenera i 30 minuter varje dag (troligen kvällstid eftersom det är svalare då). Jag har en kalender jag skrev lite dagbok i i början av året. Den använder jag nu till träningsdagbok. I slutet av augusti ska jag utvärdera och sätta nytt mål för september. Jag ska börja på Friskis&Svettis igen eftersom jag tyckte att det var så roligt. Men jag ska vänta tills jag känner att jag orkar mentalt.

Jag har en förmåga som är fiffig: jag är bra på att genomföra saker jag verkligen är motiverad att göra. Jag rökte som ung vuxen och gjorde halvhjärtade försök att sluta flera gånger. Men inte förrän jag verkligen bestämt mig för att göra det så gick det. Och det var inte ens jobbigt! Jag gick en studiecirkel (hur svenskt är inte det!) för att sluta. Sista dagen kedjerökte vi starka och ruskiga colombianska cigaretter, och räknade 1-2-3 och så fimpade vi samtidigt. Vi åt lunch tillsammans ett par gånger i veckan för att peppa varandra, därefter en gång i veckan. Den ena efter den andra hoppade av och började röka igen. Till slut var det bara jag kvar!

Jag har även lyckats med andra saker när jag väl föresatt mig det och VILL. Det är det jag lutar mig mot nu – jag VILL!

 

Linoleumtryck

Publicerat av
Svara

I slöjden fick prova på att göra linoleumtryck, eller var det i teckningen kanske? Hur som helst, när jag hållit på att göra gratulationskort fick jag idén om tryck. Att göra egna mönster och trycka på fint papper. Jag önskade mig grejer och som jag redan skrivit så fick jag dem när jag fyllde år i tisdags. Både linoleumplattor och soft cut-plattor, verktyg samt svart och röd färg. Soft cut är lättare att skära i än det ganska hårda linoleumet, och jag ville testa båda.

Igår kväll påbörjade jag ett mönster i en linoleumplatta, och i eftermiddags gjorde jag klart det. Otroligt otålig att testa att trycka, men åtskilliga felskär i plattan gjorde att jag försökte ställa in mig på att det inte skulle bli som jag tänkt. Men jag är väldigt nöjd! Jag tryckte både på papper och tyg, på bilden är det ett gammalt hemvävt lintyg jag tryckt på.image

 

Blodad tand är veckans underdrift! Jag måste testa soft cut-plattan också, och den röda färgen. Jag körde runt lite med kniven, mer eller mintre på måfå. Gjorde ett testtryck men blev inte riktigt nöjd. Sköljde av plattan och karvade vidare med kniven. Där satt den!

image

Även denna tryckt på hemvävt lintyg.

Jag provade också att trycka det svarta lövmotivet på fint papper som ett gratulationskort. Det blev riktigt bra. Det ena lövet blir då på baksidan.

image

Det här var riktigt kul, men inte helt bra för min tennisarmbåge. Även om den blivit mycket bättre så får jag nog se till att ta det lite lugnt. Kanske.

Vådan av att arbeta deltid

Publicerat av
Svara

Jag sitter på jobbet. Det är tyst, svalt och lugnt och jag känner att jag får mycket gjort. Jag börjar bläddra bland papper och mappar. Hittar bunten med rapporter, uppsatser och artiklar jag borde läst för längesedan men varken hunnit eller orkat. Jag grips av en lust och en energi. Tar en del av bunten och börjar … Men nej, känner direkt att så här kan jag inte göra. Jag kan inte göra ett heltidsjobb när jag bara arbetar 50 %. Energin dämpas och en trötthet breder ut sig i kroppen. Nu tar vi det lilla lugna!

Det är inte bara den här bunten med oläst material. Jag har de senaste dagarna jobbat som om att jag skulle vara frisk. Jag har visserligen bara jobbat mina 4 timmar om dagen, men jag borde kanske inte göra allt jag gör. Det är en slags planering framåt som är orealistisk. Jag försöker göra lite av allt, men det kanske inte är det rätta. Jag kanske skulle fördjupa mig i vissa saker istället?

Lugn, andas som min dotter brukar säga. Andas.IMG_6130

Ny delrapport i medicinexperimentet

Publicerat av
Svara

Sedan drygt en vecka tar jag hälften av medicinen kl 15 och hälften kl 19. Det har visat sig vara riktigt bra! Inte perfekt och det varierar lite olika dagar. Men vilken skillnad! Fantastiskt! Jag vågar inte tro på hållbarhet riktigt än, men nu vet jag att jag kan prova att ändra tidpunkt och dos om det skulle bli värre. Möjligen att jag provar att gnaga av en bit av tabletten redan mitt på dagen. Det brukar vara då det sätter igång. På hemväg från jobbet idag hade jag en väldigt obehaglig känsla i höger ben. Det var som att det var i själva skelettet det kröp och kvillrande. Jag kunde inte sitta stilla och försökte se oberörd ut inför medpassagerarna. Som om att jag lyssnade på experimentell jazz i lurarna och försökte hålla takten med foten!

Alltså: 0,09 mg Sifrol kl 15 och 0,09 mg kl 19. Men jag vill inte ta Oxascand redan kl 19. Då somnar jag för tidigt. Den tar jag kl 20. Med andra ord har jag nu fyra (4!) tider att ta medicin på varje dag om jag räknar in alla piller jag tar på morgonen också. Det plingar rejält i telefonen av alla påminnelser!

Idag blir det en bild på det vackra myrtenträd jag köpte häromdagen. Jag fick en blomstercheck av min mamma i julas. Vår katt Semlan var kattunge och tuggade på allt så vi vågade inte ha julblommor hemma eftersom de är giftiga. Men nu löste jag in checken!image

Självmedkänsla

Publicerat av
1

Jag lyssnade på Malou von Sivers sommarprogram i efterhand igår. Det var väldigt bra tycker jag. Utlämnande och känslosamt men också allmängiltigt. Jag tror att det är bra att de som har språket i sin hand sätter ord på känslor. Även om den som läser eller lyssnar har andra upplevelser med sig som kantstött dem, kan känslorna vara desamma och det kan vara hjälpsamt med igenkänningen. Just så är det, så känns det, det finns fler som känner likadant, det är inte jag som inbillar mig, det kanske inte är mitt fel.

Hon använder ett bra ord: självmedkänsla. Inte att förväxlas med självömkan med dess förklenande och gnälliga klang. Att känna medkänsla med sig själv. Att förstå och att tillåta. Tillåta sig att tycka synd om sig själv, och att tycka om sig själv. Vara mån om sig.

Malou von Sivers sa också att ”Min sårbarhet är min styrka och min drivkraft, den som gjort mig till den jag är. Den är mitt livs tatuering.” Jag känner igen mig i det. Jag tror också att min sårbarhet och känslighet är en viktig del av mig och den jag blivit. Den har påverkat mycket i mitt liv. Och den styrka jag samtidigt känner i att klara av’et. De är avhängiga av varandra. Det är ju ingen konst att vara stark och man inte är känslig, för att travestera Tove Jansson. Och att vara känslig men inte stark (svag?) vore förödande.

Idag fyller jag 52 år. Jag tycker att 50-årsåldern hittills är måhända den bästa av åldrar hittills. Jag känner mig kompetent yrkesmässigt och tar plats i tillvaron mer än jag någonsin gjort. Mensen (den jävliga jävliga) är borta. Visserligen svettas jag som en gris emellanåt, men tydligen kan det vara låååångt värre. Jag har gått upp massor i vikt, delvis pga mediciner, stillasittande och stresshormoner. Men det tänker jag ta tag i när jag orkar. Jag har högt blodtryck (tre mediciner), rastlösa ben (medicin + diverse tillskott) (#hata), svårt med sömnen (medicin), hypotyreos (en medicin) och behöver stämningshöjande medicin för att stå upp. Men jag har också fler riktigt nära vänner än jag haft sedan tonåren. Jag har en man som är min stora kärlek. Om ett halvår är det 25 år sedan vi träffades, och vi har varit gifta i 22 år. Vi har underbara barn, på olika sätt fantastiska och säregna. Det finns en stark och grundmurad kärlek i vår familj, trots allt. Och ja, ibland heter jag Pollyanna!

Jag önskade mig utrustning för att göra linoleumtryck i födelsedagspresent:image

Det ska bli roligt att pröva på!

Finns någon utväg?

Publicerat av
3

Mina förhoppningar kom på skam. Nu står vi i en, som det känns nu, hopplös situation. Åtminstone kommer vi inte på någon lösning. Det är förstås märkligt att läsa när jag inte kan berätta vad det handlar om, men jag försöker koncentrera mig på mina känslor, så kanske det blir läsbart ändå.

Förra sommaren hade jag några samtal med en psykolog som är specialist på utmattningssyndrom. Det var oerhört värdefulla samtal för mig. Flera saker föll på plats, saker hängde med ens ihop, jag fick stöd i att tänka på mig själv och jag fick ett hopp om tillfrisknande. Villkoret är att det blir en bra och långsiktig lösning för anledningen till mitt sjukdomstillstånd. Därefter kan jag långsamt återhämta mig frisk, sa hon.

Jag har nu gått och väntat på att denna långsiktiga lösning ska infinna sig, för att få ett avstamp mot tillfrisknande. Men nu vet jag inte om det kommer.

Jag känner mig närmast förlamad. Kan inte tänka ut någonting. Vet inte vad vi ska göra. Och det är inte att det ska fortsätta som det är nu, utan med stor sannolikhet kommer det att bli värre. Förmodligen inte lika illa som för några år sedan, men värre än nu.

För något år sedan lovade jag mig själv att inte utsätta mig för det här igen. Det känns som att jag kommer att gå sönder då, ordentligt. Jag VET att man klarar mer än man tror. Jag har varit i ett läge jag inte trodde jag skulle ta mig levande ur. Men hur många gånger, under hur lång tid går det?

Det svåraste tror jag är prioriteringsordningen. Hur högt upp hamnar jag?