Tack för alla glada tillrop!

Det känns varmt inombords att ni är många som gläds med mig! Just idag blev jag ganska ordentligt trött på eftermiddagen men det är den efterhängsna förkylningen som är boven i dramat. Jag hostar mycket på nätterna och sover kanske inte riktigt bra. Jag hostar så mycket att jag har ont i de muskler som används.

Jag bestämde mig för att jobba hemma i morgon, och ska börja med att se över de närmaste veckorna och om jag behöver skjuta fram arbetsuppgifter. Det är svårt att jobba halvtid! Jag måste skärpa mig så jag inte jobbar fortare för att hinna.

Igår när jag kom hem efter att ha jobbat 4 timmar kunde jag ändå inte låta bli att kolla e-posten och svara på mejl. Då fick jag ett svar från en kollega med en fråga om jag ”tjyvjobbade”! Det var bra, jag la genast bort datorn och slutade jobba. Tur att någon håller efter mig! Den omtänksamheten känns också väldigt bra.

image

 

Jag mår bättre!

Jag har insett att jag faktiskt är piggare och mår bättre! Det har liksom krupit på, lite omärkligt, dolt sig bakom min ruskförkylning för att slutligen visa sig som en insikt. ”Jag vet” sa min man. Han har också noterat skillnaden. Det är en ljuvlig känsla ska ni veta! Men nu är det ändå dags att hålla i hatten och skynda långsamt så det inte blir för mycket och jag sätter snubbeltråd för mig själv. Jag gläds alltså med förnuft, ler lite hult och jublar som en sockerdricka inombords!

image

Skratta i samvaro

Igår praktiserade jag två saker som ska vara bra för välbefinnandet. Jag skrattade mycket och det i samvaro med min syster, hennes man och min man. Lustigt nog firar vi 25-årsjubileum som par med en månads mellanrum och det firade vi igår. Min syster och jag bokade redan i januari biljetter till Mammas nya kille på Södra teatern, och höll hemligt ända tills vi var där igår vad vi skulle göra denna kväll. Våra kära hade bara bokat in dagen.

Vi började med en flaska bubblande cava i en ishink i Södra teaterns bar med kanske Stockholms bästa utsikt. Föreställningen var fantastiskt rolig! Jag skrattade så jag fick ont i käkarna! Om du inte känner till Mammas nya kille så kan jag tipsa om deras radioprogram med samma namn. De är mästare på krumeluriga figurer med speciella röster, och det var häftigt att se hur de kunde få till det bra även på scenen. Och så kul att SE livsstilscoachen Peter Nilsson, folklivsexperten Job, Pautrik och Schteffe, Tråden & Lacken, Kicki Tapper, Thunder, Katla och alla andra karaktärer. Rekommenderas varmt, ja nära på anbefalles!

image

Kvällen avslutades med en dubbel espresso efter en mycket god middag på La Patagonia.

Egentligen är det inte förrän 25 januari som vi firar 25 år, men det var ju nu tillfället gavs. Det hindrar inte att vi firar igen om ett halvår, kanske en resa på tu man hand. Florens kanske …

Läkarintyget godkändes!

Så skönt det känns! Jag har loggat in på försäkringskassans hemsida ett par gånger om dagen och nu på morgonen såg jag det!

image

Jag har hunnit tänka en del på vad jag skulle göra om de inte skulle godkänna det, om jag inte skulle få sjukpenning alls. Det är ju inte enbart en fråga om hur jag skulle klara mig ekonomiskt just nu, sparpengarna räcker väl ett tag. Men det påverkar ju pensionen och annat också. Hur skulle t ex banken ställa sig till att låna ut pengar? Inte för att det är aktuellt just nu men som princip.

Och att jobba mer än 50 % lär dröja en tid till. Jag tänker INTE göra om misstaget jag gjorde för ett år sedan. Då försökte jag jobba 75 %, och det höll i fyra dagar – sedan var jag så trött att jag insåg att det inte skulle gå (och det var ju precis vad min läkare hade sagt också!). Därefter försökte jag klämma in nästan ett heltidsjobb på 50 % bara för att det var roligt och jag ville ville ville! Det slutade med att jag blev helt sjukskriven i några månader till. Nu är jag klokare, tror jag. Ja det är jag.

Men nu behöver jag inte tänka på det på ett tag.

Intressanta artiklar

Jag läser två artiklar nu på morgonkvisten. En handlar om hjärnan och kommer från Svenska Dagbladet, publicerat för ett år sedan. Det är psykologiprofessor James Coan som forskat om hjärnan och kommit fram till att hjärnan vilar bäst i samvaro med nära och kära. Inte som man trodde tidigare, att hjärnan vilar bäst utan stimuli och i ensamhet.

När vi är ihop med andra minskar hjärnan dramatiskt energin som den lägger på att lösa problem. Mänsklig gemenskap signalerar till hjärnan att den kan återgå till, eller vara kvar i vila.”

”Och – det som visar sig vara mest energisparande, alla kategorier, är att ha folk man litar på omkring sig. Ju närmare relationer, desto mindre energi räknar hjärnan med att behöva använda.”

Egentligen är det ju bara sunt förnuft tänker jag! Vi är ju varelser som de andra djuren, och på dem kan vi ju se hur naturen ordnat det så att de klarar sig bäst. Somliga i flock och andra som ensamdjur förutom under parningstid. Vissa äter/jagar i flock, och andra i ensamhet – det som passar bäst för individens och artens fortlevnad. Det är vi människor som försöker ändra på vår natur, men då är det som att det den mänskliga hjärnan är bra på sätter krokben för oss! Vi hittar på alltmer fiffiga saker men många av dem strider mot vår natur! Vår hjärna orkar inte och vi bli sjuka.

Tänk om alla de som åker ensamma i bil till jobbet varje dag och hamnar i bilköer – varje dag – hade med sig några trevliga personer i bilen. Då skulle köerna minska, klimatpåverkan reduceras och personerna i bilen skulle starta dagen med trevlig samvaro OCH hjärnan skulle vara mer utvilad när de kom fram till jobbet! Heureka!

IMG_8712Den andra är en uppgörelse med coacher och självhjälpsböcker. Den danska psykologiprofessorn Svend Brinkmann:

”I dag blir människor utbrända, deprimerade och upplever en tomhet i sina liv. Lösningen enligt självhjälpsindustrin är att leta efter orsaken till problemen i sitt inre. Men det kan vara en farlig återvändsgränd.

Allt är nämligen inte individrelaterat, menar Svend Brinkmann. Orsaken till problemen och känslan av meningslöshet kan ofta hittas i hur samhället fungerar, enligt honom.

– Alla krav på förändring och flexibilitet gör att människor upplever en meningslöshet – och tror att de inte tillräckligt noga lyssnat till just sin ”inre röst”. Men jag tycker att det viktiga snarare är att lyssna och se sina medmänniskor. Vi blir till i relationen till andra – inte genom att bara fokusera på oss själva och våra ofta egoistiska behov.”

”Vi befinner oss i ett tillstånd där det enda stabila är förändring och där det enda vi kan vara säkra på är att det vi lärde oss i går kommer att vara föråldrat i morgon. Sociologer pratar om samtiden som ”flytande modernitet”, det vill säga att allt är i förändring. Själv skulle jag hellre vilja säga att allt snurrar.

Ju mer Svend Brinkmann såg sig omkring, desto mer förundrad blev han. Han reagerade över en tillvaro där alla är tvungna att hänga med, där många upplever en ständig tidsbrist och där hastigheten ständigt speedas upp.

– Vi lagar mat, byter jobb och löser uppgifter fortare än någon gång tidigare i den mänskliga utvecklingen. Samtidigt sover vi en halvtimme mindre per natt än för fyrtio år sedan, och upp till två timmar mindre än på 1800-talet.

För att klara sig när tillvaron snurrar allt fortare söker många hjälp utifrån, vänder sig till experter. Marknaden för olika typer av coacher har svämmat över under senare år, både i Danmark och i Sverige.”

IMG_8728Äntligen någon som sätter ord på den här känslan av meningslöshet som jag har ibland!! Jag kan bli alldeles nedtyngd och tom av tanken på allt jag ”måste” förhålla mig till. Det är så många åsikter som snurrar i sociala medier och andra medier, i samvaro med andra människor och bara man rör sig utanför hemmet. Jag har nog omedvetet känt ett behov av att förhålla mig till allting – ha en åsikt, ta ställning, välja och inte välja fel. Det sistnämnda ingår också i detta. Numera ska vi välja så många saker som förut bara fanns: allt från elbolag till pensionsförvaltare. Och Gud nåde den som väljer fel – då står man ensam där med svarte Petter för ”du valde ju själv”. Inte konstigt att vi får ångest!

Men när ångesten och frustrationen och ilskan gått över, det är då jag hamnar i känslan av meningslöshet och den är värre. Då har jag ingen lust att göra någonting. Verkstan lockar inte, att se på film känns tråkigt och att läsa en bok har jag inte kunnat koncentrera mig på på länge. Det är också en svår känsla eftersom den drar ner så mycket att jag inte kan peppa upp mig och ta mig i kragen. Men tack också lov är känslan inte så långvarig, det är inte depression jag har.

En sak jag mer och mer försöker intala mig är att jag inte måste ha en åsikt om allting, jag måste inte ha läst tidningen eller ha koll på de senaste varianterna av feminism eller antirasism för att få gå utanför dörren. Det händer att jag av ren reflex tänker att den där artikeln måste jag läsa eller det där måste jag ta reda på mer om, men tänker om: NEJ jag måste inte ha koll på allt. KONTROLLSPÖKET! Det är mitt kontrollbehov som pockar på trots att jag inte har energi till det, och äntligen har jag sett det. Äntligen kanske jag kan utmana kontrollbehovet och på ren trots strunta i att läsa tidningen!

IMG_8725Avslutningsvis ännu ett citat ur artikeln om Svend Brinkmann:

”– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?”.

– Det är inte alltid viktigt att ”finna sig själv”, utan att acceptera den man är just nu och att ge sig ut och möta världen. Mitt råd är att läsa en roman, och öppna sig mot konsten och världen. Och kanske inspireras av hantverkare.

Hantverkare?

– Ja, hantverkare skapar för andra och inte sig själva. De intresserar sig inte för en inre personlig utveckling utan för världen utanför. Skålen de drejar, smycket de smider eller tavlan de målar skapas ut­ifrån mottot att ”du är vad du gör”.

Det tror jag i och för sig är en sanning med modifikation. Nog känner hantverkare en stark inre tillfredsställelse av hantverket. De skapar inte bara för världen utanför, men jag kanske inte riktigt förstår vad han menar här. Däremot kan jag skriva under på att det är tillfredsställande att göra något med sina händer!

Provar nytt i silver

Jag fick tips om inköpsställe på nätet för silver, Sargenta. Bra priser och stort utbud. Där hittade jag en fyrkantig silvertråd som jag bara MÅSTE köpa en bit av! Jag visste inte vad jag skulle göra med den riktigt, men så tänkte jag att det värsta som kan hända är att jag inte lyckas göra nåt snyggt av det, och får återanvända silvret på något sätt.

Jag böjde tråden försiktigt men till slut måste jag använda tång, och trots att jag hade en bit filt som skydd blev det en del märken i silvret. Men till slut blev jag riktigt nöjd ska jag säga! Jag filade ändarna lite så de inte skulle vara vassa och så var den klar!

För att inte kunna silversmide var det inte så pjåkigt första försök. Men jag vill lära mig hur jag gör ringen rund.

image

Artikel om lycka

Häromdagen hade DN en artikel om lycka och lyckoforskning. Sökandet efter lyckan och vad lycka egentligen är har funnits sedan Aristoteles, så trots att det kan kännas som ett nutidstecken och i-landsproblem så är det tankar som upptagit filosofer sedan antiken.

Flera framgångsfaktorer radades upp, bland annat att leva i ett bra land, att ha ett rikt socialt liv och att ha pengar. Men intressantast är kanske ändå att det sätt varpå vi möter motgångar tillmäts stor vikt. Det är ju dessutom något vi kan ändra på, även om vi kan behöva hjälp med det av en terapeut.

En ledande forskare i ämnet, Sonja Lyubomirsky, citeras i artikeln. Hon har skrivit boken Lyckans verktyg och definierar lycka som att leva ett förnöjsamt liv. Det låter väldigt trevligt tycker jag. Det innebär ju också att inte jaga efter mer än man behöver och att kunna se det man har istället för det man inte har (och inte heller saknar förrän man ser att någon annan har det!). Men om alla var nöjda skulle vi aldrig ens kommit på hjulet. Utveckling och förnöjsamhet går väl inte hand i hand?

Sonja L menar att vår känsla av lycka är 50 % gener, 10 % levnadsomständigheter (om basbehoven är tillgodosedda) och 40 % beteende. Hennes tips är att ta vara på de små stunderna av förnöjsamhet som nästan alltid finns i vardagen, och hålla kvar dem. Det är inte intensiteten av lycka som får oss att må bra utan frekvensen, hur ofta vi upplever lycka.

imageDet här ligger ju i linje med mindfulness och fånga dagen och hela det slitna tugget. Men det måste ju finnas något mer! Jag tänker på den forskning som visar att vi mår bäst av att göra bra saker för andra. Lycka är förstås något man känner själv, men den är ju inte begränsad till oss själva. Den är ju i relation till något. Jag kanske bara snurrar till det.

Jag har tidigare skrivit om att jag känner mig känslomässigt avtrubbad av min medicin. Man skulle kunna tro att jag skulle bli en skitstövel och inte bry mig om andra, men kanske är det så att mitt beteende sitter så djupt rotat efter 50 års erfarenheter så jag vet hur jag ska reagera på glada och ledsamma nyheter, på otroliga och förvånande upptäckter och annat som väcker känslor – vanligtvis. Jag hör om någons mamma som är svårt sjuk och reagerar som jag ”borde” med deltagande och bestörtning. Men det är rent intellektuellt, jag känner inget. Jag skrattar lika mycket nu som tidigare åt skämt och knasiga youtube-klipp, men det är inte samma sak. Den enda känslan jag känner riktigt är förtvivlan över sakernas tillstånd, för mig – inte för människorna i Aleppo.

Hur hänger det här ihop med lycka då? Kanske just det där med känslor. Känner jag de där stunderna av förnöjsamhet i vardagen? Ja, det gör jag ibland. Senast igår kväll när hela familjen hängde och smågnabbades i köket. Ett mycket sällsynt och speciellt tillstånd i vårt hem. Det kändes nästan som om att vi var en vanlig familj.

Ännu inget beslut

Jag loggade alldeles nyss in på Försäkringskassans webbplats och kollade mina ärenden, men det står än så länge bara att de mottagit det nya läkarintyget. Inget om huruvida det godkänts eller avslagits. Håll era tummar lite till!

Jag är i det förhoppningsvis sista stadiet av en förkylning som började med väldigt ont i halsen för en vecka sedan, och nu består i en envis hosta och en mycket intressant röst. Hesheten är bättre än igår men hostan är ganska jobbig, i synnerhet på nätterna. Jag har till och med fått träningsvärk i hostmusklerna. De sitter på sidan och mitten av bröstkorgen kan jag meddela.

Jag har sovit dåligt på nätterna på grund av hostan så det är inte konstigt att jag är lite trött på dagarna. Dessutom tröttar själva infektionen. Jag var på yoga idag och kände mig helt utpumpad efteråt. Det var skönt när jag kom på att jag ju faktiskt varit sjuk, en helt naturlig förklaring till extra trötthet.

Inte ens verkstan har lockat de sista dagarna, men det kommer tillbaka! Jag går och tänker på saker jag vill göra. Jag har köpt en bit silver som jag skulle vilja göra en ring av, men vet inte riktigt hur jag vill att den ska se ut och därför inte heller hur jag ska göra. Jag kan ju inte silversmide men har en luddig idé om hur jag ska böja till den ändå.

image

Nytt läkarintyg

När jag kom hem hade en kopia av det nya läkarintyget kommit från husläkaren. Det förklarade bättre varför jag inte kan arbeta mer än 50 % och varför det inte spelar någon roll att prova annat arbete. Nu hoppas jag att Försäkringskassan förstår och godkänner ansökan om sjukpenning. Läkarintyget sträcker sig fram till sista oktober.

Jag är så in i baljan sugen på att jobba mer! Och den tiden måste ju komma någon gång, eller hur?

image