Jag vet flera av mina vänner som läser min blogg regelbundet. Min syster har installerat Google Analytics på bloggen och jag får en rapport varje vecka om hur många som läser och en del annat. Bland annat får jag veta hur läsarna hittat till bloggen. Denna vecka var det en som kom från en blogg på alltforforaldrar.se. Så otroligt nyfiken jag blir! Jag har ägnat en lång stund åt att leta runt i bloggarna där men inte sett någonting.
Berätta gärna hur ni hittat hit!
Efter nästan två timmars väntan på vårdcentralen fick jag träffa en doktor som lyssnade noggrant på hjärta och lungor, varpå jag fick gå till två sjuksköterskor som hjälptes åt att ta puls, blodtryck och snabbsänka. Tillbaks in till doktorn som kunde meddela att allt såg bra ut. Han skrev ut hostmedicin och konstaterande att jag har tid hos min ordinarie husläkare i slutet av månaden, som kan följa upp.
Det var ju det jag trodde, att det var en långdragen virusinfektion, luftrörskatarr. Skönt, men de lyckades skrämma mig lite på Vårdguiden så ett uns osäkerhet fanns i alla fall!
Jag har provat att brodera på vadmalen jag köpte häromdagen. Här har jag gjort en applikation på en tovad avlång börs med dragkedja. Den är 20 cm lång och fodrad.
Jag är så gränslöst trött på min hosta! Den har gått upp och ner i två veckors tid nu. Ett tag hostade jag så att jag fick träningsvärk i musklerna strax under lungorna! Jag trodde den var på tillbakagång men ikväll hostade jag först så att jag kräktes, och lite senare hostade jag så att jag kissade på mig! Jag är så andfådd också, mer än vanligt. Jag ringde Vårdguiden ikväll och den första sjuksköterskan jag pratade med tyckte att jag borde söka akut redan ikväll. Hon tänkte det kunde vara något med hjärtat eftersom jag är så andfådd. Under tiden det tog att komma fram på telefon till närakuten på Löwenströmska hann jag bli lite orolig. Jag kände hur det liksom tryckte lite över bröstet. Mitt blodtryck är ju högt men medicinerat till bra nivå.
Men när jag väl fick tag på sjuksköterskan på Löwet så tyckte hon att det räcker om jag åker till vårdcentralen i morgon bitti. Då kändes det genast bättre! Och det känns skönt att en läkare kollar upp så det inte är något annat än en ovanligt envis förkylning.
((;(;(00! Tyn. BB kvvviio
Jag har fått hjälp i verkstan igen. Semlan traskar omkring på arbetsbordet, provtuggar på zbmhvr lite allt möjligt, jagar efter garnändar, fläker ut sig mellan mig och skärmen och skriver en stump på min blogg.
Det finns tydligen forskningsresultat som visar på flera hälsovinster med att ha katt. Att mysa med en katt frigör hormonet oxytocin som bland annat ökar ens tillit och minskar ångest och troligen även stress.
När jag träffade min man hade han en katt, Elvis. Han blev drygt 20 år gammal innan han fick sluta sina dagar hos veterinären. För en utespringande hankatt är det väldigt gammalt. För två år sedan kunde vi inte längre stå emot vår längtan, och skaffade två katter från ett katthem. Knäkatten Marina och skygga Zelda. En dag ringde djursjukhuset och sa att någon lämnat in Zelda som blivit överkörd. Sorgen var stor och vi såg hur även Marina påverkades. Hon gick upp i vikt och blev tovig i pälsen. Vi beslöt oss för att skaffa en ny kompis till henne och lät oss övertalas av dottern som ville ha en kattunge. Vi kontaktade ett katthem igen och fick besöka en kull kattungar som hittats i en kartong utan sin mamma. Vi fastande direkt för en ljuvlig liten kattflicka och tingade henne. När hon blev 12 veckor gammal fick vi hämta henne.
Det vore synd att säga att det var kärlek vid första vittringen mellan katterna, men så småningom blev de förtjusta i varandra. Kattungen Selma aka Semlan och Memlan mopsade tidigt upp sig mot Marina och det är lite olika vem som är boss över vem. De brottas intensivt mellan varven, men ligger ofta tätt sammanslingrade och sover tillsammans.
Jag kan intyga att i alla fall jag mår väldigt bra av dem. När Semlan kom till oss var jag sjukskriven och vi låg tillsammans i soffan hela dagarna. Hon blev min katt och är det lite fortfarande, men inte lika utpräglat.
Det är verkligen inte klokt hur många katter det finns på katthem! Omhändertagna katter som folk lämnat. Kattungar i en låda, katter som troligen varit sommarkatt i en familj, okastrerade honor som föder kattungar och vanvårdade katter som hittas. En och annan av dem kanske är på rymmen men det stora flertalet är lämnade. Av människor, eller vad de nu gör anspråk på att kallas. Jag har hört så många berättelser om katter som det tar månader eller år innan de vågar lita på en människa igen. Vår Zelda var sån. Det gick framåt men riktigt tam hade hon kanske aldrig blivit. Vad har de varit utsatta för?
Katthemmen gör vad de kan och lägger ner massor av tid och pengar på att ta hand om katterna, ge dem veterinärvård, kastrera och försöka hitta nya hem åt dem. Som tur är finns det många så gärna tar hand om dessa katter istället för att köpa raskatter. Många som också kan vittna om hur bra de får oss att må!
Jag har beställt mer av den fina silvertråden som är fyrkantig, den som jag gjorde en ring av för ett par veckor sedan. Jag beställde tre olika dimensioner för att prova att göra olika saker. Även om silver inte kostar en förmögenhet så är det ett betydligt dyrare material än andra metalltrådar, så jag vill inte böja för mycket hit och dit när jag testar. Det är svårt att räta ut tråden så det blir snyggt. Därför övade jag lite på en aluminiumtråd för att hitta formen.
Här är ett par örhängen och ett halssmycke.
För någon vecka sedan hittade jag en ny butik när jag hantverks-surfade på nätet. Det fanns en bild på vadmal i många vackra färger och jag kände en ilning i kroppen – hit måste jag! Och idag råkade jag vara i stan, och tog mig till Åsögatan 132 där den lilla rara butiken Fingerborg finns. Vadmal kostar en hel del och ofta behöver man köpa åtminstone en halvmeter, vilket blir kostsamt om man vill ha många färger. På Fingerborg kan man köpa små bitar, de minsta är 15×20 cm och det är alldeles lagom stort om man broderar med applikationer. Det blev 10 färger idag och det kostade 200:-. Dessutom är det återanvänd ull!
Konstigt återgivna färger …
Samtidigt som jag tycker att jag är lite bättre i utmattningen så har ångesten ökat. Den slår ofta till ganska oväntat och överrumplar mig. Jag får ibland en känsla av att jag orkar inte/klarar det inte, men känslan klingar ganska fort av. Som jag skrivit om förut hade jag längre tillbaka tidvis så oerhört stark ångest att den mer eller mindre tog över mitt liv när det var som värst. När jag kom ut på andra sidan hade jag vetskapen om mig själv med mig att jag klarar Vad Som Helst. Har jag överlevt detta kan inget golva mig! Det var en känsla av styrka förstås, men den kom från en väldig sårbarhet. Min självbild som stark varade inte så länge. Samtidigt som jag inte längre var rädd för ångesten, eftersom jag sett att jag varken blev galen eller dog av den, så ville jag inte ha den tillbaka för allt i världen. Det tog många år innan jag kom på att jag är så stark som jag idag vet att jag är. Nu ska jag behålla den vetskapen.
Här är två nya nålfiltade bilder i helt olika färgskalor.
Jag skrev i juni om olika saker jag mår bra av, och ett av inläggen handlade om vackra saker. När jag var barn hade vi liksom så många andra skålen Fuga som Sven Palmqvist formgav för Orrefors på 50-talet. Det var en helt ny teknik att göra glas som han envisades med att testa: glasmassan centrifugerades runt – därav namnet.
Fuga finns inte längre i produktion men eftersom den var en storsäljare finns många på andrahandsmarknaden. Jag har länge velat ha Fuga-skålar, de är så vackra i sin strama enkelhet och fantastiska form. Men det har också varit en del i det hela att längta och leta. Att det inte bara var att köpa. Men häromdagen kollade jag på Tradera och la bud på några fina skålar. De finns i flera former och några olika färger, men det är just en form jag vill ha. Och här är dom nu! En underbart röd och tre små små skålar utan färg. Den röda betalade jag 90:- + frakt för, och de tre små skålarna 75:- + frakt. De stora skålarna får man betala mer för förstås, men inga fantasisummor alls.
Jag har lagt bud på en lite större blå skål också, men det är en vecka kvar på den auktionen så vi får väl se hur det går.
Idag hamnade jag i en situation jag försöker undvika att försätta mig i. Men utan att jag märkte det gled jag snabbt in i ett gammalt beteende med tillhörande stress och utmattningssymptom: tung i benen, svårt att tänka, grund andning och overklighetskänsla. ”Andas” sa min dotter som genast märkte min reaktion. Jag skyndade hem utan att slutföra mina ärenden. La mig i sängen och undrade vad som hände. Varför hamnade jag här? Jag ska säga NEJ från början! Jag är i alla fall glad att jag hade sinnesnärvaro att åka direkt hem och inte göra alla ärenden jag tänkt.
Så svårt det är med gamla mönster och beteenden! Jag måste komma ihåg att stanna upp och andas när sånt här händer. Analysera vad som triggat igång mina reaktioner. Titta på det lite utifrån, så gott jag kan.
En fin sak hände också: sonen kom in till mig där jag låg i sovrummet med en kopp kaffe! Han kanske också såg att jag behövde lite omtänksamhet.
Idag har jag läst. I en bok. Det är längesedan jag läste något längre sammanhängande. Jag har inte orkat hålla koncentrationen uppe. Det känns bra.
Jag har också suttit i verkstan i eftermiddag och broderat. Det är faktiskt också ett tag sedan, i alla fall som jag broderade en längre stund. Något som blev färdigt. Orken och lusten har inte riktigt funnits ett tag, men jag tror det mest beror på att jag är förkyld. Utan att vara direkt sjuk så har den här långdragna historien tröttat ut mig, För mig som redan innan hade dålig kondis och dessutom är utmattad märks det kanske extra mycket. Jag får påminna mig hela tiden om att jag har en infektion i kroppen, och att jag inte blivit sämre i utmattningen. Det känns som två förkylningar som går omlott. Först en med ont i halsen, heshet och hostan från underjorden. Sedan en med bihåleinflammation. En liten en bara, jag har mest känningar. Men tröttheten!
Ikväll var jag på yogan men gick hem efter halva tiden. Jag blev så himla trött och fick en del ångest också. Det kändes som att det var ovanligt fysiskt tröttande yoga ikväll, men det var nog jag som är ovanligt trött.
Det låter väldigt tjatigt ser jag, en klagosång om förkylning! Men här är i alla fall dagens broderi!
