Utflykt

Vi är mest hemma den här semestern, vilket är skönt och välbehövligt. Idag gjorde emellertid min man och jag en utflykt på två man hand till Vaxholm. Vi bodde där i fyra år under andra halvan av 1990-talet, då jag jobbade på biblioteket där. Det är en charmig stad och ett fint utflyktsmål.

Vi tog Waxholm I:an dit med förvånansvärt lite passagerare ombord. Det var tidigt, redan 8.45 gick båten från Strömkajen, så det kanske inte var så underligt. Efter en dryg timme kom vi till Vaxholm och strosade omkring där, åt en god lunch – strömming med potatismos förstås! – och fikade på Hembygdsgårdens mysiga kafé.

Vid ett-tiden var vi nöjda och jag ville åka hem, tröttheten kom smygande. Vi tog bussen hemåt, och jag somnade. Väl hemma igen gick jag och la mig i soffan utomhus och somnade igen. SÅ SÅ trött! En inte så märkvärdig utflykt men mer tröttande än jag trodde att den skulle bli. Själva resan tog flera timmar, och det tar på krafterna också.

Min man sa att det dröjer nog innan jag orkar med en resa till New York! Det är en resa vi pratat om att vi vill göra någon gång, men det känns avlägset. Det är en av de tråkiga konsekvenserna med så lång sjukdomstid – att inte orka med roligheter.

IMG_3600Obehaget, pirrningarna och ryckningarna i benen är fortsatt sämre. Jag inser att jag nästan aldrig slappnar av ordentligt. Dels spänner jag benmusklerna och rör på framför allt fötterna nästan hela tiden. Men det är också en känsla av att jag kan bli sämre, och att jag är på min vakt och håller utkik efter tecken på det.

Det senare är något jag nyss kommit på att jag gör. Det gäller främst WED. Om det blir sämre vet jag inte vad jag ska göra. Till exempel om jag får sådan värk som många med WED har. Jag är med i en grupp på Facebook om WED och där fick jag tips häromdagen om nya prover att ta. Att även om jag tar B12 och Folsyra varje dag och att provsvaren visar på tillräckligt höga värden, så kan kroppen vara dålig på att ta upp det. Jag ska prata med min doktor om det när vi ses i augusti. Varje gång jag hör något sånt här, om något prov jag borde ta eller kosttillskott får jag ett litet hopp om att det kan bli bättre. Det är viktigt för mig med hopp, även om jag ser ganska realistiskt på det och inte blir alltför besviken om det inte fungerar. Det här med Citrulline och rödbetspulver tycker jag hjälper även om det är på marginalen.

Det är oerhört tröttande att inte slappna av, nästan alls. Det finns en del saker som ofta får mig lugnare, t ex att titta på film och tv-serier. Jag har också ett spel på iPaden, Merged, som är lugnande. Men det är väldigt svårt när jag måste spänna musklerna mest jämt. Att göra avslappningsövningar och yoga är lättare sagt än gjort!

Jag har ämtligen fått kallelse till Öppen-psyk i augusti för att få träffa en psykiater. Det känns bra. Kanske finns andra mediciner att prova, eller annan hjälp att få.

Jag har sytt fler väskor de senaste dagarna också, det är roligt att se att jag kan sy på maskin!

Av tyg som blev över från sovrumsgardinen:

IMG_3594

Av ett draperi som barnen haft för att göra en koja under loftsängen:

IMG_1920

Ytterligare en rest från en gardin. På den här lilla väskan har jag till och med sytt på ett blixtlås – mitt livs första!

IMG_3592

Jag blir galen!

Jag har tidigare skrivit om hur kosttillskotten Citrulline och rödbetspulver hjälpt mot obehagskänslorna och pirrningarna i kroppen, WED. Jag tror fortfarande att det är verksamt, men besvären har blivit mycket större de senaste dagarna. Nu på morgonen är det helt hysteriskt! Jag vaknade tidigt och tänkte sova en stund till  några timmar senare, men det är fullkomligt omöjligt. Benen sprattlar och det är så obehagliga sensationer i benen att jag känner mig närmast panikslagen! Igår kväll var det samma sak, men då tog jag kvällsdosen av pulvren och det lugnade ner sig så pass att jag kunde stå ut. Men nu har jag tagit morgondosen redan och det har inte hjälpt. Jag ät väldigt sömnig men kan inte slappna av i kroppen så pass att jag kan somna.

Jag borde egentligen ha enorma muskler i smalbenen med tanke på hur jag rör på dem och spänner musklerna i dem konstant. Det är det enda som åtminstone lindrar en smula.

Jag känner mig orolig för framtiden och hur jag ska stå ut. Det påverkar mitt hälsotillstånd i övrigt – det enda påverkar det andra i en djävulsk cirkelrörelse.

Mitt i den här texten lyckades jag äntligen somna, i utomhussoffan! Så himmelskt skönt – jag sov nog nästan i två timmar!

IMG_3567

Frän det ena till det andra: jag har aldrig varit bästa vän med symaskinen även om jag kan sy upp en gardin och andra enklare saker. (Det slår mig nu att jag ju faktiskt sytt lapptäcken på maskin för 25 år sedan!) Jag äger en symaskin i alla fall  och fick ett infall och plockade fram den häromdagen. Jag visste inte hur den skulle träs, men chansade och det gick bra. Kollade först på youtube förstås, men filmer om min gamla maskin fanns inte där.

Däremot hittade jag där en instruktionsfilm om hur man syr en tygkasse, och satte igång. Vips hade jag gjort en väska av ett av de tygerna jag ropade in på Tradera! Mäkta stolt och glad över den samarbetsvilliga symaskinen, . Jag ägnade en del tid åt att få mönstret snyggt på båda sidor så jag visar båda:

IMG_3574 IMG_3576

 

Och nu på morgonen när jag hade svårt att vara stilla, så blev det en väska till! Jag tittade i min tygsamling och hittade några fina tyger av kraftigare bomull som passar att göra väskor av. Den här fick lite längre handtag, man lär sig!

IMG_3578

Utrustar mig för färgning

Igår åkte jag till Skopan och fyndade en kastrull till växtfärgning, tre glasburkar att samla torkade växter i för att kunna färga i vinter, två gångjärn att ha till shibori samt några rostiga pryttlar. På vägen därifrån hittade jag ytterligare några rostiga grejer på marken, bland annat en finfin rostig bit armeringsjärn. Vår kursledare Elisabet Jansson sa att hon ofta hittar metallpinnar från fordonen som sopar gatorna. Det är själva soparna som tappar spröt. Jag har aldrig sett såna, men igår hittade jag tre stycken! Det är som att plocka svamp – till en början hittar man inte en enda svamp, men när man väl fått syn på en så ser man att de är överallt!

IMG_3454

När vi handlade mat igår så länsade jag lådan med gul lök på lökskal. Jag fick ihop en liten påse som jag lite generat visade upp för kassapersonalen som bara log!

IMG_3455

Andra kursdagen blev rostig!

Så här såg det ut när vi kom i morse – alla hade fått ett fint paket med vita tyger i olika material: bomull, linne och siden av olika slag.

IMG_3325

Men först tittade vi på hur de papper och ylleremsor vi färgade igår hade blivit när de torkat. Det var blandade resultat, och bäst blev det när man tittade på en del i taget.

Här är en bit papper. Det rutiga mönstret är av en bit galler från en engångsgrill! Den högra delen är en bit lökskal med en järnpinne från en trasig vävsked (från en vävstol). Det vita partiet kommer sig av att där trängde ingen färg in, som en ofrivillig utsparning.

IMG_3344

Här syns bladet tydligt, och järnbitarna i bakgrunden.

IMG_3346

Här är de två remsorna av ylle som jag lindrade in pappret i innan de gick ner i färgbaden. De blev väldigt olika, delvis beroende på att de legat i olika färgbad men också på hur hårt jag lindat och vilka växter och skrot jag lagt närmast dem.

IMG_3352

Här är en detalj från den nedre:

IMG_3354

Resten av förmiddagen ägnade vi åt att färga vitt bomullstyg med skrot. Vi doppade tygbitarna i en lösning av ättika och vatten, och kastade oss sedan över alla rostiga grejer kursledaren hade med sig. Allt från små spikar till stora delar av en gammal grill! Vi lindade tyget runt skrotet, la det ovanpå med en tyngd över eller försökte på andra sätt få tyg och rost att ligga tätt intill så att skrotet skulle färga av sig på tyget. Vi höll till ute på en innergård och det var skönt att få frisk luft – kurslokalen är varm och lite kvav.

Efter lunchen gick de som inte hade blad kvar ut och plockade igen. Jag hade inte kunnat låta bli att plocka på morgonen, på väg till bussen, och hade så jag klarade mig. Nu skulle vi ta ett av sidentygerna och lägga blad på halva tyget, därefter vika över så det blev dubbelt, och så rulla tyget runt en rundstav och knyta fast. Hela härligheten skulle sedan ligga i vattenångan från en jättekastrull med kokande vatten. Resultatet får vi se i morgon! Jag gissar att det blir svaga gulgröna skuggor av bladen och att tyget fortfarande är vitt. Det var ingen färg i vattnet den här gången.

IMG_3350

Efter kursen var jag inte lika trött idag som igår. Jag hade vilat ordentligt två gånger under dagen och fått tillgång till ett fint vilrum. Jag och en kurskamrat hade pratat om att åka till ReTuna som är en återbruksgalleria lite utanför Eskilstuna. Vi hade tur och fick skjuts både dit och tillbaka till stan av en annan kurskamrat. Det var roligt att se. ReTuna ligger strax intill återvinningsanläggningen, och de prylar som anses kunna få ett nytt liv tas om hand. Lagas, målas, fixas och säljs igen. Genialt! Jag hittade några enstaka smågrejer bara. Bland annat två ljuslyktor att hänga på vår uteplats.

Jag hade sett fram emot att äta fiskgratäng och köpte med mig en till hotellet. Men mina matöventyr var inte över: gratängen låg i en aluminiumform och skulle värmas i vanlig ugn! Jag överlade med mig själv: skulle jag orka gå till en mataffär och köpa något annat eller skulle jag testa att värma den i mikron? Jag valde det senare men frågan var hur – jag hade ju ingen tallrik och aluminiumformen kunde jag inte ha i mikron. Smått desperat tänkte jag att jag skulle lägga fiskgratängen direkt på den snurrande glastallriken i mikron, men den tanken övergav jag snabbt. Jag hittade en hög assietter och nu fick det bära eller brista. Åtta minuter senare öppnade jag mikron och fann potatismos som runnit över kanten och även smetat ner plastkåpan man har över maten. Under hela härligheten låg ett iskallt fiskblock. Jag tog helt resolut och kastade fisken, och åt upp det goda potatismoset med dillsåsen – mycket gott men kanske inte riktigt en fullgod middag. Nåväl, ackompanjerad av lite kanelknäcke, små tomater och Dajm får det duga, och jag klarar mig förhoppningsvis ända tills frukosten i morgon.

PS. I jakt på buss hem till hotellet sprang jag på Myrorna där jag köpte mitt första växtfärgningsverktyg: en tång att plocka upp saker ur de varma vattenbaden med för 10:-.

Inspiration

Jag följde med en vän på loppis igår och fyndade bland annat en liten bit textil för 5 kronor. Den satte igång min inspiration så det var väl placerade pengar! Idag har jag suttit i verkstan för första gången på nästan en månad och då hade det också gått lång tid sedan gången innan det. Men idag var det alltså dags för inspirationen att infinna sig!

Då, i mitten av maj, nålfiltade jag den största bild jag gett mig på att göra. Idag har jag broderat en del på den, franska knutar och hoppande egna stygn. Här är två detaljbilder.IMG_3228

IMG_3229

IMG_3226

 

 

Jag testade mig fram till ett broderat halsband, som inte är klart. Kanske det blir en brosch istället eller ingenting. Vi får se.

Till vänster på bilden är små bitar av tyget som inspirerade mig.

 

 

Jag gjorde också några halsband med olika kulor. Det enda som behövs är att trä dem på en lädersnodd, men själva grejen här är ju att komponera – att få kulorna i rätt storlek, färg men framför allt i rätt ordning. Guldfärgade träpärlor från ett halsband från Stadsmissionen, ofärgade träpärlor som jag köpt, en vackert blå träpärla från ett gammalt halsband och svarta träpärlor som också kommer från olika loppishalsband som jag återanvänt. Den prickiga pärlan har jag målat vit med blå prickar. Jag tycker mycket om de här tre halsbanden!

IMG_3230

Som jag längtat!

imageNu sitter jag i min kära verkstad igen! Klockan är kvart i 7 på morgonen och jag har redan varit här en stund. Jag håller på att packa upp de saker jag köpte i Borås och njuter av alla vackra trådar, garner, band och tyger.

 

 

Allt kostade mig en spottstyver (om du vet hur lite det är!) som det ska vara i Borås!

image

Den trevliga textilbutiken Handa och Röda korsets second hand-butik stod för det mesta. Det sista jag gjorde innan tåget gick hemåt var ett kort besök på den fina hantverksbutiker Vävkompaniet. Där köpte jag vadmal i små bitar (25×25 cm) och duvblått papperssnöre.

image

 

Det här oemotståndliga tyget var en stuvbit av ett dyrt tyg på Handa, men kostade nu 20:-. Jag vet inte vad jag ska göra av det, men det är inte omöjligt att jag sätter det på väggen. Det är som ett konstverk!

 

 

 

 

image

 

Och den här lilla bonaden/duken betalade jag 10:- för på Röda korset, så fin!

Ensamhet

Jag mår väldigt bra av att vara ensam då och då, och jag har haft mycket tid för mig själv hemma när jag varit sjukskriven. Jag skulle vilja påstå att jag behöver vara för mig själv mellan varven.

Numera är det i stort sett alltid någon hemma och jag saknar ensamtiden! Men jag vill helst ha den hemma, det är inte samma sak att resa bort. Jag vill skrota runt hemma, jobba i verkstan och spela musik på hög volym.

Just nu ligger jag i sängen på ett hotell i Borås. Jag ska på konferens som börjar i morgon. Åkte redan idag för att inte behöva stressa i morgon, och dessutom hann jag med ett studiebesök på Borås stadsbiblioteks fina Knacka på-avdelning. Och inte minst så hann jag träffa min fina vän Lena och ta en långfika med henne! Ett sånt där samtal med utgångspunkt i gemensamma erfarenheter och upplevelser, samtal som stärker. ❤️

Jag hann med en kort sväng på stan också, och hittade Röda korsets second hand-butik där jag fyndade tre knappar och en sidensjal att använda till broderier. I morgon förmiddag innan konferensen ska jag ta en sväng igen och leta upp Vävkompaniet som verkar vara en fin butik med hantverk och material.

Jag njuter av att vara ensam i mitt lilla hotellrum, och även om det inte är samma sak som att vara ensam hemma så är det inte så dumt.

image

När lycka stavas vadmal

För någon vecka sedan hittade jag en ny butik när jag hantverks-surfade på nätet. Det fanns en bild på vadmal i många vackra färger och jag kände en ilning i kroppen – hit måste jag! Och idag råkade jag vara i stan, och tog mig till Åsögatan 132 där den lilla rara butiken Fingerborg finns. Vadmal kostar en hel del och ofta behöver man köpa åtminstone en halvmeter, vilket blir kostsamt om man vill ha många färger. På Fingerborg kan man köpa små bitar, de minsta är 15×20 cm och det är alldeles lagom stort om man broderar med applikationer. Det blev 10 färger idag och det kostade 200:-. Dessutom är det återanvänd ull!

image

Konstigt återgivna färger …

Packar för broderikursen!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker till Capellagården på Öland och kursen i fritt broderi! Jag ser verkligen fram emot både kursen och att få komma dit, det verkar vara en fantastisk plats.

Men, vis av skada, jag har faktiskt bokat om min tågbiljett så att jag åker hem en dag tidigare. Jag blev väldigt trött efter fotokursen och jag ska dessutom åka iväg till min systers stuga i Söderhamns skärgård så fort jag orkar efter hemkomsten från Öland. Till yttermera visso har jag lovat mig själv att vila mer än jag gjorde på fotokursen. Då kände jag mig inte i stort behov av vila, men det visade sig vara fel. Kanske jag lär mig något ibland trots allt!

Vi ska ta med oss olika enfärgade tyger, band, garn och tråd av alla de slag som vi råkar ha hemma. Jag har plockat ihop av det jag har som jag tror kan komma till användning. Vi ska lägga ihop allt så vi kan använda varandras tyger, en jättebra idé!

image

Tyg att brodera på kan gärna vara gammalt och väl använt lintyg. Jag har tagit vara på de oslitna delarna av lakan och örngott som mormor vävt av eget lingarn. Underbart tyg och en underbar känsla av tillhörighet! Jag önskar att hon visste.

Jag har en icke föraktlig samling lingarn! Några har jag beställt från Litauen där jag tror det mesta av linet som används i Sverige numera växer och tillverkas. Men de allra flesta är garner jag hittat på loppis eller hemma hos mamma. Otroligt vackra färger och en sådan speciell lyster! Jag har klippt dem i armlängds bitar och knutit dem på en galge så att jag lätt kan dra ut en tråd utan att det trasslar. Lätt att frakta till till exempel Öland!

image

image

 

Galgen kommer förresten från min mormor och morfars pensionat som de hade i Söderhamn på 1950- och 60-talet.

Mera vadmal

I vanlig ordning bär det iväg när det bär iväg för mig! Jag har gjort flera armband av vadmalen från vapenrocken. Några med lite rolig kombination av hemvävt och bling.

image

 

Det här är jag särskilt nöjd med. Formen blev snygg och så lite silvertråd och pärlemoknapp.

 

 

 

 

 

 

image

 

Här är tre smalare med olika bling: guldtråd, glittriga glaspärlor, små metallpärlor blandat med blå småpärlor och silvrigt garn.

 

 

 

 

image

 

Och så två med spets och franska knutar. Jag är väldigt förtjust i färgerna på lingarnet. Det är inte riktigt samma nyans men båda är så fina. Spetsen kommer från gamla örngott.