På minisemester

Jag är med min syster, mamma och mammas man i min systers stuga i Söderhamns skärgård. En minisemester i sommarens slut.

Igår kväll satt vi på bryggan och såg solen gå ner bakom trädtopparna.

I onsdags träffade jag min chef för att prata om rehabiliteringsplanen som ska upprättas tillsammans med HR-avdelningen. Jag sa att jag gärna gör administrativa uppgifter åt de andra på enheten, eftersom det känns lättare för mig. På Försäkringskassans hemsida står om arbetsgivarens ansvar vid sjukskrivning, och en del i detta är att hitta arbetsuppgifter som kan underlätta för återgång i arbete. Dessutom underlättar det för mina kollegor om jag hjälper till med deras administration, så det är inga påhittade arbetsuppgifter. Nu ska min chef boka in ett möte med HR. Det här känns bra och överkomligt!

 

Ringar

Jag har gjort flera ringar de senaste dagarna. Här är några resultat.

De är inte helt klara ännu, de ska putsas då snart min nya maskin kommer – en trumlare!

Just nu längtar jag till fredag då jag och min syster ska åka med mamma och hennes man upp till systers stuga i Söderhamns skärgård över helgen – så härligt! Där ska jag inte just göra någonting. Titta på horisonten över havet. Sova. Tanka lugn och ro.

På lillsemester

I onsdags åkte jag med min syster och hennes man upp till deras stuga i Söderhamns skärgård, något jag längtat till i flera veckor. Om du följt bloggen länge vet du kanske att det är en av mina favoritplatser på jorden. Här är lugnt och stilla, och eftersom det varken finns vatten, avlopp eller el så får saker ta den tid de tar. Man hamnar i en annan rytm här.

Det började lite tokigt. På vägen hit stannade vi för att äta middag, och jag skulle ta kvällsdosen av medicinen mot WED/RLS. De lugnande och antidepressiva medicinerna skulle jag spara tills vi kom fram, så att jag inte skulle klubbas och somna innan vi kommit fram. Men jag tänkte fel och tog även Mirtazapin då, vilket fick till följd att jag somnade i bilen och var lite groggy när vi skulle åka med båten över till ön. Väl framme bäddade jag snabbt, borstade tänderna och somnade.

Jag vaknade tidigt, som vanligt, och gick ner och satte mig på bryggan.

Sedan broderade jag en stund innan jag somnade om.

Min syster och hennes man hade helgen innan byggt ett nytt uthus, och den här helgen skulle det målas. Jag ville gärna hjälpa till men jag var så trött att jag mest låg och vilade till långt fram på eftermiddagen, medan jag lyssnade på fåglarna utanför. Det fanns inte mycket energi i kroppen alls, och det var förstås frustrerande men samtidigt försökte jag (och dom) intala mig att det var helt ok. Som tur var piggade jag på mig, och orkade komma ut och hjälpa till med grundmålningen.

Vi fick en sån där fantastisk kväll vid bryggan med god mat och kvällssol. En fin avslutning på en bra arbetsdag.

Den spännande fortsättningen och så pensionatet på beställning

Jag ber om ursäkt om min cliff hanger från igår påverkade vissas nattsömn, men nu kan det avslöjas: jag ska starta Språk- & Slöjdkafé! En mötesplats där nya och gamla Väsbybor kan handarbeta och samspråka tillsammans. Biblioteket är helt med på tåget och ställer lokal till förfogande, bjuder på fika och ordnar marknadsföring. Jag startar i september så blir det en testomgång med tio tisdagkvällar. Under förutsättning att jag lyckas ragga fler volontärer. Jag kan inte ta på mig att köra allting själv. Dessutom är ju tanken att det ska vara ett tillfälle att öva på att samtala på svenska, och då behöver vi ju vara några med svenska som modersmål. Så om du bor i Upplands Väsby med omnejd och kan se vad som är bak och fram på en virknål så är du varmt välkommen att höra av dig! Du behöver inte ta på dig att göra så mycket, men det är roligt om vi är flera!

Det här har jag tänkt göra länge, jag har bara väntat på att jag ska känna att jag orkar. För ett par år sedan kunde man anmäla intresse för att bli ihop-parad med en nyanländ person för att träna svenska men framför allt få nya bekantskaper. Jag ville så gärna men det var helt fel tid för mig då.

 

För några veckor sedan var det en läsare av bloggen som hörde av sig och undrade om jag hade någon bild på min mormor och morfars pensionat i Söderhamn. Nu har min moster skickat den enda bild hon har, och här står min morfar vintern 1955-56 utanför Mårtensons pensionat! Det är inte mycket av själva huset man ser, det är bara en litet bit till vänster. Men skylten är ju väldigt stilig! Till höger är annexet där de också hade en del gäster boende. Mina föräldrar gifte sig i Söderhamns kyrka 1962 och hade bröllopsmiddagen här, så jag har några korta snuttar film på huset med den stora trappan.

Jag har också små reklamkort från pensionatet. Visst är det underbart! Propra rum med goda bäddar. Rinnande vatten. Rekommenderas!

Huset revs 1968 och jag har ett svagt minne av att jag slog i en framtand i ett tvättställ där. Tanden ”dog” och blev lite brungrön. Jag minns desto starkare när jag låg och skulle sova en kväll i vår lägenhet i Västertorp. Jag var 6 år och ville för allt i världen att jag skulle tappa den fula framtanden, och så kände jag plötsligt att den var lös! Jag sprang upp och berättade för mina föräldrar – en lyckans kväll!