Experiment

Jag har haft en skön helg med mycket läsning i trädgården. Det surrar omkring mig där jag sitter, av alla bin och humlor! Det har blivit flera böcker om gravt dysfunktionella familjer i norr på sistone, så jag valde en helt annan typ av bok idag, för att bryta av, och nu ska jag läsa en bok av Elin Olofsson från (nästan) mina hemtrakter i Jämtland.

Jag älskar frukt och har ätit väldiga mängder i sommar. Nektariner har varit en stor favorit nu och jag hittade helt fantastiska stora (och dyra) nektariner på Ica som jag förlorat mig i. Men jag fick plötsligt för mig att jag sett något om fruktsocker och WED/RLS och bestämde mig från att avhålla mig från frukt idag. Det var inte lätt men jag var ståndaktig, och faktum är att jag har betydligt mindre symptom idag. Det är förstås omöjligt att veta efter bara en dag, men jag ska fortsätta att testa i morgon också. Vad det än är som gjort att jag mår bättre så är det mer än välkommet, för det har varit väldigt jobbigt den senaste tiden.

 

Stadstur och märkligt i rabatten

Jag åkte in och jobbade på kontoret idag, på Söder i Stockholm. Det är ingen konst att hålla avstånd på pendeltåget. Det är glest mellan resenärerna nu mitt i sommaren. Jag drack kaffe med mamma och hennes man på deras bakgård först, och sedan gick jag till jobbet. Där såg jag inte en kotte till en början, men strax innan jag skulle bege mig hemåt träffade jag på en person från en annan enhet. Märkligt men ganska skönt att det var så stilla.

Utanför jobbet finns så fina träd som jag njuter av året runt. På vintern har pilarna sånt fantastiskt vackert grenverk och nu på sommaren lyser de gröna i solen!

Jag var hungrig när jag gick till pendeltåget så det var lätt att stanna till vid bärförsäljaren utanför stationen. Jag köpte hallon och jordgubbar som jag smällde i mig på hemvägen! (Ja, jag tvättade händerna med savett som är både bakterie- och virusdödande innan!) Supergott och fräscht, och jag klarade mig från hungern tills jag kom hem. Jag köpte också lite kantareller som jag stekte till spagetti till lunch.

Men först var det sängen som gällde – oj så trött jag var! Men det hade jag räknat med att jag skulle bli, och jag är fortfarande ganska mör nu på kvällen.

Jag tittade till rabatterna efter hällregnet, och löste gåtan med ett par växter som egentligen borde vara av samma sort. Det vi köpte var anisisop men det visar sig nu att båda är av släktet anisiop och att den ena också heter det, men att den andra heter mexikansk kolibrimynta! De är inte alls lika varandra heller.

Mexikansk kolibrimynta

Anisisop

 

Men de ska nog passa med båda två ihop med allt annat i rabatten. De har inte börjat blomma helt ännu så jag får väl se om det blir snyggt.

En annan lustig sak var en planta som flyttades över från den gamla odlingslådan till den nya rabatten. Den såg bra skruttig ut på försommaren men jag tänkte att den nog skulle ta sig. Tänkte att det kanske vara astilbe som jag visste att vi haft där. Men nu när den sträckt på sig och blommar visar det sig vara en höstanemon som jag inte ens minns att vi haft! Men inte mig emot, de är ju helt underbara!

Tröttsam dag

I morse bakade jag en kardemummakaka, och med den i en påse åkte min man och jag in till stan och fikade på min mammas och hennes mans bakgård. Det är så mysigt att kunna ses trots konstiga omständigheter. Vi köpte fyra liter jordgubbar för 100:- vid Södra station när vi åkte hem. Det är en sån härlig lyx att kunna frossa i jordgubbar medan de fortfarande finns! De här var ovanligt stora, några nästan som ett pyttelitet äpple!

Den här vackra klätterrosen växer på mammas bakgård. Jag tror att det är New dawn som jag drömt om att ha i min trädgård. Någon gång …

Jag har haft stora känningar av WED/RLS nästan hela dagen, i synnerhet på eftermiddagen och kvällen. Det var ett tag sedan jag hade så mycket. Jag försökte vila lite, och ville helst ta en tupplur eftersom jag vaknade tidigt i morse, men kroppen var allt annat än avslappnad så det gick inte. Jag spänner mig för att häva det värsta av symptomen, delvis medvetet – jag spänner och stretchar olika delar av kroppen – och delvis gör kroppen det automatiskt. Och jäklars vad jobbigt det är! När jag lagat middag var jag helt slut och fick gå och lägga mig utan att äta. Symptomen hade mildrats så pass att jag kunde slumra lite tillsammans med en av våra katter. Nu håller jag tummarna för att det var tillfälligt för annars vet jag inte vad jag gör!

 

 

Lillsemester

Jag åkte till min goda vän T i Roslagen i ett par dagar, och kom hem igår eftermiddag. Det var oerhört skönt och vilsamt, och vi badade i havet flera gånger om dagen! Jag har inte badat så mycket som jag velat de senaste åren. Flera somrar har jag inte badat alls, och det beror på att jag skämts över min kropp i baddräkt. Visst är det dumt! Men på de resor till värmen som jag gjort med T på vintrarna har jag struntat helt i det och badat så mycket jag velat, i både pool och hav. Och nu struntade jag också i det och njöt i fulla drag av känslan av vatten kring hela kroppen och svalkan det gav i värmen!

När jag kom hem insåg jag att jag inte hade någon känning ALLS av WED/RLS när jag var där! Det är verkligen otroligt vad lugn och ro kan göra!

Växterna i trädgården hade växt lite i alla fall, och brokschersminen hade slagit ut! I år är den ju ganska blygsam i omfång – bara några grenar – men den kommer att bli både tätare och högre. Jag hade inte vågat hoppas på blommor i år men det finns flera knoppar!

Jag gick ut i den ljumma sommarkvällen och vattnade, klippte bort vissna blommor och stöttade upp rosorna som låg direkt på jorden. Jag är så nöjd och stolt över vår trädgård nu!

Det ska komma regn i veckan som kommer så jag passar på att njuta av pionen nu, för blommorna lär regna bort. Men de vackra djupgröna bladen finns kvar förstås.

Semesterlivet

Det är inte så dumt att ha semester! Vi är lyckligt lottade i Sverige som har så lång lagstadgad ledighet för oss som är anställda. Jag tillbringar den mesta tiden ute i vår lilla trädgård. (Förresten, är det fortfarande en trädgård nu när nästan alltihop är täckt av trä?) Jag flyttar den sköna stolen jag köpte på loppis häromåret så att den står i skuggan av parasollet, lägger upp fötterna på fotpallen och läser. Emellanåt går jag upp och jobbar med rabatterna eller något annat som inte är klart, och så sätter jag mig att läsa igen. Jag har en randig semester!

Jag gillar korsord så det blir en del sånt också, och jag har tagit en tillfällig prenumeration på Icakuriren där det finns frågesport som min man och jag tävlar mot varandra i.

I morgon åker jag till min goda vän T i Roslagen i ett par dagar. Det blir fint, att få se havet och så umgås så där lagom mycket som vi gör när vi ses.

De sista tiden har jag haft värre känningar av WED/RLS men det är olika mycket olika dagar. Kanske att det blir lite lugnare i kroppen nu under semestern, vi får se. Det beror också på hur semestern artar sig – om det kommer att vara hyfsat lugnt här hemma. Min husläkare sa att han kunde se att min neurolog planerar att ta kontakt under sommaren. Det vore bra.

Mitt värsta problem just nu är fötterna. Det är som om att det kliar i fötter och tår, särskilt under naglarna. Det kan jag uppleva på fingrarna också. Det är ju inuti kroppen som obehaget sitter, och inte på huden. Ändå hjälper det en del att gnida den ena fotens häl mot den andra fotens tår, och jag har känt att huden på tårna blivit tjockare och lite hård, som valkar i händerna.

Jag vet ju att det inte går att bli frisk från WED/RLS utan bara att lindra symptomen. Det gör mig ledsen och modfälld ibland, och smått hysterisk andra dagar. Men neurologen sa att det finns fler läkemedel att testa, och i värsta fall får vi ta till det tunga artilleriet men där är vi inte ännu. Det ger ändå ett hopp om ett drägligt liv.

Trädgårdsterapi

Idag har jag planerat klart våra nya rabatter. Det återstå att se hur det blir när det växer till sig. Om det blir några glipor eller om något står för tätt. Om färgerna passar ihop eller om någon växt måste flyttas på. Jag känner mig väldigt nöjd i alla fall. Växtvalet är något av en kompromiss mellan dottern och mig, men till slut lyckades jag få igenom en ros (supersöta The fairy) och en buske (brokschersmin). Jag hade tänkt mig en vit ros också, Schneewittchen, men det kanske får bli ett annat år.

Pionen till vänster på den andra bilden fanns i trädgården när vi köpte huset för nästan 17 år sedan. Vi har flyttat den en gång, men den fortsätter att komma år efter år med sina vackra blommor!

Det som återstår är att plantera dotterns jordgubbsplantor i kryddrabatten. De har tillfälligt omplanterats i krukor, under tiden som vi gjort om vår lilla trädgård. Vi ska inte ha så många krukor nu, vilket också är en kompromiss. Men vi har en stor kruka med engelmannsvin som är tänkt att klättra någonstans. Jag får väl sätta mig vid förhandlingsbordet igen!

The fairy

Att prioritera sig själv ibland

Jag måste sätta mig ner med anteckningarna från Stressmottagningen. Jag glömmer förhållningssätt och redskap, och måste påminna mig. En sak jag fallit tillbaka i är att jag inte prioriterar rätt i vissa trängda situationer. Eller rättare sagt att jag försöker töja mig själv till att räcka till mer än vad som är mänskligt möjligt, i alla fall för mig. För att inte säga nej till någon så prioriterar jag bort mig själv och hamnar i en situation som jag gjort så många gånger: jag kör på tills allt är klart och är helt helt slut efteråt och hamnar med huvudet under kudden igen.

Det är inte för att vara snäll som jag gör så här, utan för att slippa konflikter. Alltså i avsikt att vara snäll mot mig själv, men det slutar med ett sämre resultat än om jag tagit konflikten från början.

Däremot har jag tänkt på att jag förändrat mitt beteende när det enbart handlar om mig själv. Jag kör inte på för att bli färdig med saker på samma sätt. Jag pausar och bestämmer mig för att det får ta tid, att det inte måste bli klart till en viss tidpunkt. Det är bra!

Jag är fortfarande trött och lite trögtänkt men nu är det inte långt till semester i alla fall. Sex arbetsdagar och sedan fem veckors ledighet! Att njuta i vår trädgård som börjar ta form …

Broderiet är klart

Jag har sytt på ett broderi ganska länge. Det har varit skönt att bara låta det växa fram, och ta tid. Det är bottensömmar på ett kuddfodral i det linneliknande materialet rami som jag köpt på Ikea för länge sedan.

Här är en detalj.

Som den bottensömskunnige ser så har jag gjort några tillägg och även försökt mig på att låta de grundläggande trådarna vara på olika avstånd från varandra i en del cirklar. Det senare tycker jag mer ser ut som att jag oavsiktligt sytt ojämnt, och det blev kanske inte så bra. Men jag är ändå nöjd och tycker att färgerna blev bra.

Ny cirkus i familjen de senaste dagarna, något min trötthet inte behövde men nu har det nog lugnat sig. Idag hoppas jag kunna plantera en del i de nya rabatterna. Så här ser den ut just nu. Plattorna ligger där för att vi behövde kunna gå där under byggtiden, men de ska bort. Rabatten inleds med vår fina pion och avslutas med vildvinet med rödklöver vid fötterna.

Chokladblomma

De här två blommorna köpte jag igår, och kommer nog att ha i en kruka på soffbordet ute. Bordet byggde sonen häromåret och eftersom den avtagbara bordsskivan har slagit sig, så vi har lagt klinkerplattor som blev över när vi la in golv i hallen på det, och det blev ett tåligt och snyggt bord! 

Sommarkursen inställd

Jag fick mejl idag om att silverkursen på Mullsjö folkhögskola är inställd. Det var väntat och förståeligt även om det är tråkigt. Jag fick en gnutta hopp igår när de pratade om att släppa reserestriktionerna, men silververkstan på skolan är trång och det hade inte varit möjligt att hålla avstånd till varandra. Jag får i alla fall behålla min plats till nästa sommar och det är ju bra eftersom det inte är helt lätt att få plats. Jag ska se om det finns någon kortare silverkurs på närmre håll som jag kan gå i sommar.

En av mina favoritförfattare Ingrid Sjöstrand har avlidit, 97 år gammal. Jag älskade hennes barnböcker, inte minst dikterna som hon kallade fundror. Boken Samlade fundror står bland dikter i vår bokhylla, och där finns den här dikten som jag känner igen mig i:

En av hennes kändaste fundror är denna:

Den är så på pricken – det är klart att vi angår varandra! Inte minst viktigt i denna tid då vi måste ta gemensamt ansvar – coronakrisen – men också stå upp för det rätta – black lives matter.

Jag har haft ett par dagar av stor trötthet, och försöker nu bara ta det väldigt lugnt. Vi har gjort stora förändringar i vår lilla trädgård och jag är så ivrig att köpa blommor till de nya rabatterna. Men jag måste stilla mig lite.

Jag fortsätter med mina morgonpromenader, och det är härligt att följa hur nya blommor dyker upp allteftersom. Jag går gärna i skogen, men det är också fint att gå i villaområden och se trädgårdarna med alla blommor.

Här är bilder från i morse.

Fina dagar, och hemska

Veckan som gick bjöd på omväxling kan jag säga. Ett par dagar var helt fantastiska och framför allt en var helt hemsk.

Vi har en väldigt liten trädgård. Huset är L-format och i vinkeln finns en ca 60 kvm stor ruta omgärdad av plank. Hälften av den har varit trädäck, delvis under tak. Resten har varit skruttig gräsmatta med tidvis ganska dåligt skötta rabatter, de senaste åren utbytta mot pallkragar med jordgubbar, potatis och blommor, men vi har aldrig riktigt fått till det. Men de senaste veckorna har även denna del täckts av trätrall förutom två rabatter som jag håller på att planera. Det är här det fantastiska hänt. Sonen har byggt så det stått härliga till, och min man som trodde att ha skulle ägna några kvällar åt bygget, kom hem en dag efter jobbet och allt var klart! Vilken fin överraskning!

Men dagen därpå blev allt upp och ner, och jag fick starka vibbar av gamla tiders kaos i familjen. Jag försökte mig på tankarna från Stressmottagningen: ”just nu har jag en tanke om att …” och ”det här är inte farligt, det är inget hot mot mig, utan det kommer att gå över”. Jag lyckades så där, det gick över och jag var en trasa.

Så vände det igen och igår var hela familjen igång med att bygga en ramp till förrådet, röja på uteplatsen och göra den klar för sommaren respektive städa inomhus. Alla igång samtidigt, sida vid sida. Det kanske inte låter så speciellt men för oss är mer eller mindre unikt. ”Tänk att ha det så här ”normalt” jämt” sa jag till min man. ”Men då hade vi inte förstått att uppskatta det” svarade han och det stämmer nog.

Lördagsmorgonens promenad gick mest i skogen och jag plockade blommor. Liljekonvaljerna har nästan slagit ut, och jag hittade den underbara lilla skogsstjärnan och lilla söta ekorrbäret.

 

Idag fyller min man år och vi ska ha ett litet kalas med min syster, hennes man och en nära vän. Det ska bli fint att ses!