Broderikursen startar

Igår kväll startade broderikursen på distans med Renée Rudebrandt. Vi träffades i Zoom och fick kursens upplägg förklarat för oss. Vi ska utgå från en och samma bild i fyra kursmoment då vi får nya uppgifter varje gång. Vi ska välja en bild, egen eller hennes förslag, och sedan skissa den med olika tekniker, som blyerts, kol, collage, kritor. Därefter ska vi brodera bilden. Jag tänkte på akvarellmålning när hon beskrev det. Att tänka på det vita som sparas ut. Om olika lager av djup i bilden som skildras med olika sorters tråd.

Jag hinner inte påbörja något förrän jag kommer hem från den konferens i Norrköping som jag ska åka på idag. Jag kommer hem på torsdag kväll. Kanske jag blir sugen på att börja skissa i mina vilopauser på hotellet! Men först ska jag välja bild. Jag tror jag ska ta en av mina egna bilder. Kanske en som jag tog i Paris för en del år sedan? Den har jag förstorat och ramat in. Eller en som jag tog i Visby och som också hänger på väggen? Fast jag hade egentligen tänkt mig en naturbild. Jag för se.

Jag har känt mig låg på sistone, mer än vanligt. Jag har tänkt kontakta min husläkare om det, för att öka på den antidepressiva medicinen eller lägga till någon annan. Så här orkar jag inte må i längden. Det är förlamande, och trots att jag har tid så kan jag inte uppbåda kraften till det kreativa arbetet i verkstan som jag längtar efter, utan städar köket och rensar en garderob i stället. Eller så sitter jag bara. Går in i ännu en bok.

Det är så skönt att jag hittat ljudböcker som avkoppling! Egentligen borde det vara krävande med all den koncentration som krävs. Men kanske är det för att jag är en så van läsare och framför allt podradio-lyssnare som det känns vilsamt. Och det lustiga är att just i och med att någon annan läser så hör jag varje ord på ett annat sätt än när jag läser själv – jag läser fort och missar säkert en del av den anledningen. Själva litteraturupplevelsen får jag mig till livs, till trots mot den diskussion om ljudböcker som lättsamt och utan tuggmotstånd. Jag är så extra glad åt det eftersom jag inte orkar läsa så mycket själv.

Klockan är 5.53 och det är dags att sova en stund till i soffan!

Bilder till kursen

Min vecka på Sätergläntan börjar närma sig och jag har börjat titta på packlistan. Vi ska ta med minst fem bilder att använda som motiv, och jag har under en tid sparat bilder i en mapp som jag tänkt kan funka för tovning och broderi. Idag skrev jag ut bilderna, de ska inte bara finnas digitalt. De flesta är egna foton och en är en akvarell jag målade för många år sedan och är särskilt förtjust i.

Här är några av bilderna.

Jag ser så oerhört mycket fram emot den här kursen, och kan riktigt känna den sköna ullen i händerna! Om tre veckor är jag där, i mitt eget lilla härbre!

En fin höstdag

Jag bara måste dela med mig av min fina höstdag! På förmiddagen tog min vän Å och jag varsin liten termos med kaffe och varsitt sittunderlägg, och satte oss på en bänk i solen och hade ett långt fint samtal.

På eftermiddagen åkte jag med min man och dotter till ett fint ställe i närheten. Vi tog med oss kamera och tog massor av bilder, det var så fantastiskt vackert! Här är några av de bilder jag tog med mobilens kamera.

Jag blev lite trött på hemvägen men inget värre än att jag utan problem kunde laga broccolisoppa med fetaostmuffins på kvällen. Känner mig förväntansfull inför morgondagen då jag ska få köra mitt första pass BodyMind och därefter prova ut kedjetäcke – allt hos min kära fysioterapeut!

Jag ser också fram emot en god natts sömn, och idag har jag inte glömt medicinen!


Nionde bilden – öppenhet

011Den öppna dörren med det varma ljuset där inne står för att jag mår bra av att vara öppen med hur jag mår och hur jag har det. Det är många bra saker som följer av öppenheten. Jag slappnar av mer, vet att jag inte måste hålla uppe ett sken av att allt är bra. Jag behöver inte förklara eller bortförklara de gånger jag inte orkar hålla ihop. Människor i min närhet visar en enorm empati och sympati, och erbjuder sig att hjälpa och stötta. Jag tänker att vi i stor utsträckning blir till i relation till andra, och då blir ju det jag upplever och känner inte bara hjärnspöken och inbillningar, utan något som andra bekräftar. Jag får en bekräftelse på att det är fullkomligt normalt att reagera som jag gör på den extrema stress jag utsatts för under så många år, utan möjlighet till återhämtning. Att hämta åter det som behövs för att stå upprätt.

Det är givetvis upp till envar att vara så öppen med sig själv som passar en. Det är ingenting jag bestämt mig för. Snarare något jag kommit underfund med, att jag tagit till det som en strategi helt utan medveten planering.

Ännu en sak jag får av att vara öppen är att andra öppnar sig för mig. Att få del av andras erfarenheter och samtala gör att jag får nya insikter och nya funderingar att ta med mig. Inte minst har det varit viktigt med igenkänning som en slags bekräftelse, att höra någon annan beskriva samma erfarenhet som jag har. Då FINNS det!

Jag skrev i inlägget om vänner att jag har några nära vänner som också har erfarenhet av psykisk ohälsa. Med dem känner jag inte att jag behöver lägga locket på, att jag inte tillåter mig att ta all den plats jag behöver just då. Med de flesta andra portioner jag ut lite mer så de inte ska tröttna på mig! Och jag vill ju för all del prata om annat än mig själv också! ?

Åttonde bilden – musik, radio och poddar del 2

Musiken fick inte plats i första inlägget men för mig, liksom som många andra, är musik viktigt. Inte så att jag håller mig uppdaterad om ny musik. Jag är lyckligt lottad med människor omkring mig som ger mig tips. Framför allt min man som själv spelar gitarr och trumpet, men också sjunger väldigt bra. Han gillar de flesta genrer och jag ber ofta honom sätta på musik när jag vill lyssna, det blir ofta bäst! På senare tid har han till exempel hittat Glen Campbell, Maria Muldaur och Andrew Bird som jag älskar!

Vi var båda stora fan av Frank Zappa när vi träffades. Två gånger har vi varit på sonen Dweezil Zappas konserter när han spelar pappa Franks låtar.

Min syster är också en viktig musiktipsare, underbara Rufus Wainwright hittade jag genom henne och det var hon som trodde att jag skulle gilla A Camp som är något av dem jag lyssnat mest på på senare år, liksom Cardigans.

namnlöst-50Ett minne av musik som empowerment: jag ska representera biblioteket i kultur- och fritidschefens ledningsgrupp (jag jobbade då på Sollentuna bibliotek). Jag vet att det kommer att bli ett möte då jag behöver stå på mig, och jag laddar på vägen dit genom att lyssna på King Crimson The Great Deciever på hög volym i hörlurarna, samtidigt som jag upprepar mantrat för mig själv: jag kan bibliotek – det kan inte dom, jag kan bibliotek – det kan inte dom, jag kan bibliotek – det kan inte dom. Musiken får mig på stöddigt humör och stärker mig. Jag minns inget av mötet men jag minns känslan jag fick av musiken.

För tillfället lyssnar jag mycket på Rigmor Gustafssons skiva When you make me smile. Jazzpop kan man väl karaktärisera det som, påminner mycket om Rebecka Törnqvist som jag lyssnade mycket på för en del år sedan.

Avslutningsvis två skivor jag ständigt återkommer till: Parallell lines med Blondie med en av de vackraste textraderna jag vet – ”I will give you my finest hour – the one I spent watching you shower”, och Hunky Dory med David Bowie. Jag älskade Liv på mars med Annifrid Lyngstad och hörde en dag till min förvåning en man sjunga den på engelska!

Här är den i den oförlikneliga Auroras version som hon avslutade konserten med som jag var på i vintras:

 

 

Åttonde bilden – musik, radio och poddar del 1

010

Jag skrev för ett par månaders sedan om min kärlek till P1. Ibland lyssnar jag direkt när programmen går, men oftast i efterhand i telefonen i Sveriges radios app.

Mitt favoritprogram i radion är Godmorgon världen, och bäst där är panelen i slutet av första timmen. Tre prat- och debattglada ledarskribenter från olika tidningar som samtalar på olika dagsaktuella teman. Det var alltså ungefär tio minuter i veckan som jag fick nöja mig med tidigare, men nu finns mer att lyssna på!

Jag har några favoritpoddar och bäst är Det politiska spelet med Henrik Torehammar som smått galen men smart och snabb programledare, och Sveriges radios bästa inrikespolitiska kommentatorer Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach. De samtalar och munhuggs om veckans inrikespolitiska händelser i nästan en timma, och varje fredag finns ett nytt avsnitt. Lycka är att vakna utvilad men alldeles för tidigt på fredagsmorgonen, göra en kopp kaffe, slå mig ner i verkstan och lyssna på ett nytt avsnitt!

Jag gillar också USA-valpodden där väl insatta journalister, ofta tidigare Washingtonkorrespondenter, samtalar om vad som hänt under veckan i de amerikanska primärvalen och så småningom presidentvalet i höst. Den kommer på onsdagar så torsdagsmorgnar är också bra!

EU-podden är ungefär på samma sätt, fast lite torrare. Vill man ha bakgrund till beslut som fattas och diskussioner som förs inom EU om till exempel flyktingpolitiken eller Brexit kan man med fördel lyssna på den podden.

En podd som hade ett uppehåll på grund av barnafödande är EFN – ekonomi- och finansnyheterna med Maria Borelius och Katrine Marcal (som var den som födde barn i vintras). Nu ser jag att den kommit igång igen, kul!

Arenagruppens politiska snackfest hade jag missat att den börjat igen efter ett långt uppehåll. Det är också en dagsaktuell politisk podd med intressanta och insatta personer.

Slutligen kan jag rekommendera en icke-politiskt podd: Värvet. Kristoffer Triumf intervjuar en person varje vecka. Ett långt program med stort utrymme att prata klart. Om intervjupersonen pratar på håller han sig i bakgrunden, han har inget behov av att höras själv.

Musiken får ett eget inlägg!

Sjunde bilden – ha roligt

Inte heller här lägger jag till bilden, den föreställer två av mina kurskamrater som skrattar. En ögonblicksbild utan planering eller komposition, men härlig i känslan.

Att ha roligt och att skratta finns det många belägg för att det får oss att må bra. Det blir väl en bra spiral som sätter snurr på glada och positiva tankar. Det händer att jag vill bli uppiggad av just humor och då brukar jag leta klipp på Youtube. Till exempel från tv-programmet Parlamenetet. Jag söker också på vissa namn som Johan Glans, Per Andersson, Anna Mannheimer och Robert Gustavsson.

Ett radioprogram som får mig att skratta är Lantzkampen. En frågesport om veckans aktuella händelser lett av Annika Lantz. En bra kombination av min vurm för nyheter och en supervass och snabb humor.

Ett annat pålitligt humorprogram är På minuten. Det snabba, påhittiga, intelligenta och fyndiga är det jag gillar. När Pia Johansson är på topp är hon svårslagen!

Något jag alltid återkommer till, och som min man och jag brukar citera för varandra, är Hemma hos med Kjell Alinge och Janne Forsell. Radioprogrammen sändes på 70-talet men jag lyssnade på programmen på kassett på 80-talet. Hysteriskt roliga på ett helt eget sätt. Vad sägs om blomman ”Björn Ulvaeus brottas med sin skugga i slarvigt sandade baksäten så att äldre damer tappar riktnumren” eller ”Tipsundulater som skriker Clint Eastwoods slutrepliker ur Dirty Harry till tusen baklänges såsom i en spegel om man stänger in dem i en vanlig kemtvätt mellan fyra och fem”? ???

image

 

Det får bli ännu en bild på Semlan som inte tycker att jag ska ägna den där mackapären med alla knapparna så mycket tid.

Femte bilden – skrivande

004

Det började i höstas. En utmaning på Facebook: lägg ut fem bilder som är minst 15 år gamla. Jag gick igång direkt, hittade fina bilder och skrev allt längre inlägg om dem. Det blev betydligt fler än fem bilder, jag tror jag skrev i en hel månad – ivrigt påhejad av dem som läste! Många skrev till mig att jag borde skriva en bok, och även om de inte menade det bokstavligen så blev jag peppad. Jag skriver ganska bra faktiskt!

Detta hände när jag nyss blivit sjukskriven på heltid igen. Jag låg i soffan mer eller mindre hela dagarna, orkade inte annat. Men jag fick mycket energi av att leta bilder, minnas och skriva. Och även om jag inte tänkte mig skriva en bok så fanns en tanke om att skriva mer om mitt liv, bara för mig själv. Jag märkte att jag mådde väldigt bra av det.

Så föddes idén till en blogg. Den begränsning bloggen har är att jag inte skriver vad som helst, jag lämnar enbart ut mig själv. Men den stora fördelen, att få formulera mig själv mer disciplinerat överväger. Det jag inte räknat med var hur reflekterande själva skrivandet är. Att jag genom att få anstränga mig att formulera mig i skrift för andras ögon kommer till insikter i samma stund jag sitter där och skriver blogginläggen!

Jag har lånat några böcker om att skriva självbiografiskt, och funderar på att skriva mer enbart för mina egna ögon.

När jag skulle ta en bild som skulle representera skrivandet gjorde jag först några tråkiga försök att fotografera datorn med bloggen på skärmen. Jag provade olika mer eller mindre ”konstnärliga” vinklar. Till slut gav jag upp och fick ingivelsen att ta till gammal hederlig papperspyssel! Jag tog av pärmarna till min anteckningsbok och rev bokstäver som jag nålade fast på anslagstavlan i mitt rum. Så hängde jag upp en penna som ett utropstecken och provade olika slutartider. Jag ville inte bara ta en bild rätt upp och ner. Jag tänkte att den skulle bli lite drömsk, och tog allt längre slutartider så att min hands darrningar skulle göra det lite suddigt. Bilden ovan är inte så suddig, men lite fina skuggor i alla fall.

Tredje bilden – det jag gör med mina händer

Det här halsbandet får symbolisera allt jag gör med mina händer: smycken i olika material, broderier, nålfiltning, kalligrafi och kort av vackra papper.

003

Jag har gjort en del saker förut, framför allt har stickning funnits mer eller mindre intensivt i min vardag allt sedan min bästis Annas mamma lärde oss sticka när vi var 7-8 år gamla. När jag var sjukskriven med stark ångest i 25-årsåldern stickade jag nästan konstant. Det var förmodligen lugnande även om jag inte formulerade det så då.

Även nu känner jag hur bra jag mår av att göra saker med händerna. Att känna hur det växer fram och hur kreativ jag känner mig! Att det blir bra, och som jag tänkt mig. Ibland bättre än jag vågat tro.

För många är det säkert självklart varför det får mig att må bra. Jag googlar och får flera träffar på ”må bra av handarbete”. Flera hänvisar till samma forskning på Harvard (min inre bibliotekarie undrar lite om någon kollat källan innan de återger vad andra skriver!) som säger att handarbete som är repetitivt som till exempel stickning fungerar blodtryckssänkande och även sänker pulsen. Det låter ju helt rimligt. Andra saker som stod (utan hänvisning till forskning) var att fokusering på något här och nu gör att stressande tankar inte får utrymme. Det kan jag känna igen, att jag förlorar tidsuppfattningen för att jag är så inne i det jag gör. Plötsligt har det gått flera timmar. Kanske inte så konstigt att jag fått tennisarmbåge! Tre veckor och en dag kvar till kursen i fritt broderi på Capellagården …

Andra bilden i temat – kärlek

Scen 1 ”Vart skulle vi gå sen?” Första dagen på Bibliotekshögskolan och vi går mellan olika stationer för att ordna med allt praktiskt. Jag har precis lämnat in några papper och vänder mig om. Jag riktar frågan mot en lång mörklockig man som står lutad mot en bänk. ”Till vaktmästeriet, vi ska få våra skåp” svarar han och vi slår följe.

Scen 2 Pubkväll i kårhuset. Den mörklockige och jag finner varandra i ett samtal om ångest. Vilka raggningsrepliker!

Scen 3 Lunch i kafeterian. Sitter mitt emot varandra. Han äter ingenting. ”Jag kan inte” säger han och ser allvarligt på mig.

Scen 4 Telefonen ringer i mitt 10 kvm stora studentrum. Det är han. ”Så underbart att du ringer” ropar jag, vilket nog ingöt en del mod i den mörklockige. Tidigare på kvällen har jag fått en stark ångestattack och velat prata med honom, men inte lyckats nå honom. ”Kom hit!” Lite senare dyker han upp med en flaska vin i ryggsäcken. ”Jag har nog varit kär i dig i flera dagar” säger jag. ”Jag har inte kunnat äta” säger han.

Scen 5 På tåget mellan Borås och Stockholm: jag är så säker, så glad, så fylld av tillförsikt. ”Vill du gifta dig med mig?” Vi har känt varandra i drygt en månad men jag vet. Och jag får rätt svar.

I slutet av denna månad är det 24 år sedan Micke kom med vinet till mitt studentrum. Kort därpå bytte vi våra rum mot en möblerad studentlägenhet. Katten Elvis flyttade in och resten är historia, vår historia.

 

002