Jag börjar på torsdag!

Igår morse träffade jag psykologen, psykiatern och arbetsterapeuten som jag tidigare träffat en och en. De ville höra hur jag tänker om i vilken ordning jag vill ta itu med olika saker. Om jag tycker att jag behöver en enskild psykoterapi för att ta upp de saker jag har bakom mig – ”du har ju varit med om mycket” – eller om jag vill jobba med det som de på Stressmottagningen är duktiga på, utmattningssyndrom. Rent instinktivt kände jag att jag vill ta del av deras behandling, nu när jag äntligen kommit hit. Vem vet hur lång tid det kan ta att få tag på någon bra terapeut om psykiatrin kommer att erbjuda det? Vi enades om att jag kan ta tag i en enskild terapi senare om det behövs (jag har ju gått i terapi vid flera tillfällen tidigare också).

Och sedan sa dom det: jag börjar redan på torsdag! Jag kommer att gå i en grupp tillsammans med sju andra personer och det vi har gemensamt är diagnosen utmattningssyndrom. Det blir två gånger i veckan, två timmar varje gång med psykoterapi, och från februari blir det en gång i veckan då fokus är på fysioterapi. Det blir ett par gånger med en arbetsterapeut också, och så enskilda avstämningar vid ett par tillfällen.

Jag blev helt slut av anspänningen och stapplade i säng när jag kom hem igår. Astrött låg jag under kedjetäcket, men väldigt glad förstås!

Utanför mitt jobb finns fantastiska pilträd som jag följer från årstid till årstid. De har bara precis börjat fälla sina löv och är fortfarande gröna. Ibland ställer jag mig under dem och tittar upp mot kronan. De är som jätteperuker!

Täcke och resa!

Idag var det åter dags för ett pass BodyMind. Jag har bara gått på ett pass eftersom fysioterapeuten varit sjuk flera gånger. Det var nästan så att jag hoppades få ett samtal om att passet var inställt även idag, eftersom vi hade ett möte i arbetsgruppen som jag inte ville missa. I vanliga fall går jag ofta ifrån mötet strax efter 11, då jag jobbat 3,5 timme och brukar vara väldigt trött. Men idag började mötet klockan 9 och eftersom vi inte höll till på vår egen arbetsplats just idag så jag kunde inte jobba innan mötet, och då kändes det fel att gå hem så pass tidigt. Och som sagt var det ett viktigt möte och jag ville vara med på hela.

Jag satt på mötet och överlade med mig själv om jag skulle åka hemåt för att hinna med passet, men bestämde mig till slut för att hoppa över det. Jag har sett fram emot det mycket, men förhoppningsvis blir det nytt pass nästa måndag.

Fysioterapeuten ringde till mig på eftermiddagen och sa att mitt kedjetäcke har kommit! Så himla spännande! Jag har tänkt mycket på det på sistone eftersom min sömn varit sämre än på länge. Jag vaknar flera gånger per natt, och har ibland svårt att somna om. Men tänk om täcket hjälper! Jag ska försöka komma iväg och hämta det i morgon efter jobbet.

En annan roligt sak är att jag och en nära vän har bokat en resa till Kanarieöarna efter nyår! Jag har aldrig varit där, och det ska bli en riktig återhämtningsvecka. Vi behöver vila båda två, och det ser ut att vara den perfekta platsen för det! Jag längtar så in i Norden och går och planerar vad jag ska ha med mig. Det är ofta halva nöjet att tänka på resor i förväg. Jag ska fundera på läsning som jag orkar med. Kanske någon bok jag redan läst och som jag vet att jag tycker om? Då får jag nog lättare att koncentrera mig på berättelsen. Jag ska titta igenom bokhyllan hemma och pockethyllan på biblioteket. Och så kan jag ladda ner någon ebok också. Jag ser för mig långsamma promenader längs den långa stranden, och långa sittningar på balkongen med utsikt över Atlanten! Vila utan att någon pockar på och vill mig något.

En fin höstdag

Jag bara måste dela med mig av min fina höstdag! På förmiddagen tog min vän Å och jag varsin liten termos med kaffe och varsitt sittunderlägg, och satte oss på en bänk i solen och hade ett långt fint samtal.

På eftermiddagen åkte jag med min man och dotter till ett fint ställe i närheten. Vi tog med oss kamera och tog massor av bilder, det var så fantastiskt vackert! Här är några av de bilder jag tog med mobilens kamera.

Jag blev lite trött på hemvägen men inget värre än att jag utan problem kunde laga broccolisoppa med fetaostmuffins på kvällen. Känner mig förväntansfull inför morgondagen då jag ska få köra mitt första pass BodyMind och därefter prova ut kedjetäcke – allt hos min kära fysioterapeut!

Jag ser också fram emot en god natts sömn, och idag har jag inte glömt medicinen!


Tvära kast idag

Jag hade tid hos min läkare idag på förmiddagen och det var ett omtumlande samtal. Han skulle ju komplettera läkarintyget till Försäkringskassan, men det har inte kommit in till FK. När jag sa det försökte han ringa min handläggare som visade sig vara på semester. Jag ska ringa dit i morgon och se vad som hänt.

Doktorn sa också att enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska det räcka med tre månaders sjukskrivning vid utmattningssyndrom, och jag förstod att han menade att det finns risk att det tar slut snart för mig. ”Då är det socialtjänsten som återstår men då måste man ju sälja allt man äger och har innan man får hjälp” konstaterade han, och menade att han försöker anpassa sig efter verkligheten istället för att ”försöka ändra världen” som en del läkare försöker göra enligt honom. Jag sa att det är ju helt ovetenskapligt att säga att utmattningssyndrom går över på tre månader, men han sa att det inte bekymrar de som bestämmer. ”Röd eller blå regering spelar ingen roll” sa han, men jag sa att den bortre parentesen i sjukförsäkringen togs bort när den nuvarande regeringen tillträdde i alla fall. Annars hade jag varit utförsäkrad för länge sedan. Han svarade att han numera räknar med att hans patienter bara kan vara sjukskrivna i ungefär ett år innan FK säger stopp.

Min lyckokänsla från helgen var som bortblåst och med långsamma steg gick jag därifrån, nära gråten.

Bomullsband som jag virat runt armeringsjärn. Visst blev dom vackra!

Ett par timmar senare träffade jag fysioterapeuten för första gången och det var ingenting mindre än fantastiskt! Vi pratade och hon testade att minska spänningarna jag har med hjälp av hur jag höll kroppen. Hon erbjöd mig att få testa ett kedjetäcke att sova med. Det är ett tungt täcke som kan fungera lugnande och förbättra sömnen. Jag har funderat på hur jag skulle kunna testa ett sådant för min RLS/WED, och blev överlycklig! När hon dessutom erbjöd mig en plats i hennes grupp med BodyMind – yoga, pilates, tai chi och avslappning – började jag nästan gråta igen! På måndag börjar jag med det, och efter passet ska jag få prova vilket kedjetäcke som passar mig bäst! Och som om det inte vore nog skulle hon säga till sin kollega att jag gärna är med i hennes medicinsk yoga-grupp också! Änglar finns! Eftersom jag sa att jag blir avslappnad efter min yoga på onsdagskvällar så tyckte hon att det vore bra med fler tillfällen i veckan med rejäl avslappning.

Hon var så bra och pratade om hur det kan bli ännu en sak man ska presentera, detta med avslappning. Precis så kan det kännas – att jag inte klarar av att fokusera på enbart andningen och sätta alla virvlande tankar åt sidan under meditationen. Det blir ett misslyckande.

Upp och ner idag alltså, ganska tröttande!

 

Sjukgymnastik

Igår var jag på ett första besök hos en sjukgymnast, eller fysioterapeut som de heter. Där fick jag berätta allt om bakgrunden till mina spänningar i rygg, axlar och nacke. Sedan undersökte hon olika delar av kroppen och såg snabbt att jag har ett ben som är kortare än det andra, och rekommenderade ett inlägg under hälen! Tänk att man ska leva med ett för kort ben i 52 år innan det uppdagas! Kommer min längd att ändras nu? Jag som mätt 173 cm i hela mitt vuxna liv, nu kanske jag blir en cm längre?

img_1364

Det var inte det enda hon gjorde. Hon justerade något högt upp i nacken, tryckte till bäckenet och bände upp en låsning i ryggen (aj!). Hon konstaterade att jag är extremt spänd i övre delen av ryggen och i nacken. Det är därför jag har ont och får spänningshuvudvärk, och det visste jag ju. Hon tycker att det är toppen att jag går på medicinsk yoga och att jag får massage med regelbundenhet, så det är bara att fortsätta med det. Jag ska dit igen nästa måndag.

Återigen en skön känsla av att jag tar hand om mig själv!