Hemma igen

Vi landade på Arlanda strax efter kl 18 igår kväll, och jag tog en taxi och var hemma en stund senare. Det har sina ljusa sidor att bo nära Arlanda!

Jag var förstås väldigt trött och det kändes helt underbart när jag la mig på min egen säng och försökte slappna av i alla muskler och andas, andas. Dessutom i vetskap om att jag ska vara kompledig idag, utan krav på mig att göra någonting. Jag vaknade vid 4-tiden och gick upp och la mig i soffan i ett par timmar. Vid 6-snåret blev ögonlocken tunga och jag tog katten Semlan under armen och gick och la mig i sängen igen, och vaknade kvart i 10!

Jag njöt av tanken på att vara så pass långt norrut som vi var, vid Storforsen tio mil nordväst om Luleå. Det är Europas största obundna fors med 82 fallmeter, och vi kunde promenera hissnande nära det dånande vattnet. Vädret var det bästa tänkbara och även om vi hade ett intensivt konferensprogram, så fanns möjlighet att njuta av naturen.

Jag skötte mig riktigt bra tycker jag. Hade bett att få ett rum nära konferenslokalern för att enkelt kunna dra mig undan vid behov. Jag fick inte bara det utan också tillgång till rummet redan när vi kom så att jag kunde vila efter resan.

Redan från början prickade jag in vilka programpunkter jag skulle hoppa över, och dessutom gick jag ifrån ibland för att vila kortare stunder. Jag offrade även en del av den sociala samvaron för att orka med, och la mig tidigt på kvällarna. Gissa om det blir högljutt när 84 pratglada personer samlas för att äta tillsammans! Trött i öronen och överfull i hjärnan drog jag mig tillbaka till rummet och somnade tidigt, för att vakna utsövd tidigt nästa morgon, slå upp fönstret och njuta av Storforsens brus!

Om jag orkar idag ska jag nog sy lite. Jag har ropat in en del tyger på Tradera på sistone som jag ska visa upp i ett senare inlägg.

Idag ringde min handläggare på Försäkringskassan och ville ha kontaktuppgifter till min nya läkare på öppenpsykiatrin. Det senaste läkarintyget behöver kompletteras att hon tyckte att det är bättre att han gör det, än min husläkare. Puh.


Träbro bort till forsen

Forsen sedd från konferenssalen.

Piteälven

 

Iväg på jobbresa

I morgon åker jag och mina arbetskamrater till en konferens för att träffa kollegor från hela landet. Konferensen äger rum några mil från Luleå, och det verkar vara oerhört vackert där. De flesta år träffas vi så här för att utbyta erfarenheter, lära av varandra och diskutera strategier. Det är alltid väldigt givande och dessutom roligt och stimulerande att träffa så många trevliga och kloka människor.

Det är nu tredje året i rad som jag jobbar halvtid på denna konferens! Lite sorgligt att tänka på. Det går till så att jag läser igenom schemat för dagarna och väljer vad jag helst behöver vara med på. Resten av tiden är jag på mitt rum och vilar. Det har funkat utmärkt de två andra åren, och jag är glad att jag kan vara med. Däremot är resan i sig tröttande. Tur att jag bor nära Arlanda i alla fall! Och jag har lagt in en ledig dag när jag kommer hem, den kommer jag att behöva.

Jag tycker att jag är snäppet piggare än för några dagar sedan, och det känns förstås bra. I fredags somnade jag inte direkt efter jobbet, och jag har också haft ork och lust att vara i verkstan. Två väskor har jag fått färdiga. Båda redan påbörjade tidigare.

Den första består av bordstabletter som jag köpte för något år sedan, med tanke att använda dem till att göra till exempel en väska. Jag gillar verkligen färgerna, men de återges konstigt på bild. Det är inte blått utan brunt, brungrått och svart! Men handtagen är blå, det är liksom vitsen – att det blir så snyggt med det blå mot det brun-svarta. Och så har jag maskinbroderat slarviga cirklar på den. Det här med maskinbroderi var faktiskt anledningen till att jag skaffade en symaskin! Jag har sett några fina exempel och det här är mitt första försök.

Den andra väskan gjorde jag av två tygstycken som jag växt-och rostfärgat och sedan sytt ihop. Jag har sedan maskinbroderat assymetriska figurer, och fodrat den. Den är mer lila än på bilden.

Läkare

Jag har varit mer trött än vanligt de senaste dagarna. När jag kommit hem efter jobbet har jag gått och lagt mig direkt, och somnat. Tack och lov har min man lagat middag de här dagarna. Jag har ibland nästan inte orkat att sitta kvar vid matbordet när jag ätit upp.

Idag väcktes jag ur min utmattningsslummer på eftermiddagen av att psykiatern jag träffade för ett par veckor sedan ringde. Han sa att jag ska komma på återbesök till honom i mitten av september, och att han kommer att ta över min sjukskrivning från husläkaren. Jag sa att jag skulle träffa min husläkare idag och säga det till honom. Det känns lovande och lite spännande att se vad min nya läkarkontakt kan komma att innebära. Jag måste ju tro att jag kan bli bättre!

Min husläkare tyckte också att det är bra att psykiatrin tar över. Jag har tillräckligt många andra åkommor som gör att husläkaren och jag kommer att fortsätta träffas – högt blodtryck, hypothyreos och RLS/WED. Nåväl, han sjukskrev mig i två veckor så får psykiatern ta över efter det. Det känns bra.

Jag hade tänkt skriva mer, men dels har jag glömt vad det var jag tänkte på, och dels är jag alldeles för trött och ska gå och lägga mig. Godnatt!

Ingen bra dag

Jag mår inget vidare idag. Kroppen och hjärnan orkar bara korta stunder innan jag behöver lägga mig att vila. Jag hade tänkt åtminstone sortera lite bland de tyger jag färgat och kanske till och med sy lite, men jag gjorde hela tiden någonting annat först (jag ska bara …) så att jag inte orkade. Till slut kom jag på att gå direkt till verkstan efter vilostunden och då orkade jag sitta där en stund. Jag hade sett för mig hur jag skulle sitta där och greja medan jag lyssnade på Godmorgon världen, men hjärnan orkade inte med ljud.

Jag har också ganska mycket känningar av pirrningarna i framför allt benen. Jag läste häromdagen att 100 % av oss som har RLS/WED har det i benen, 42 % har det dessutom i armarna och ett okänt antal har det i ben, armar, bål och huvud. Dit hör jag, även om benen är värst. Det hjälper att spänna och tänja på musklerna, men det är inte så lätt med bålen!

Mitt psykiska allmäntillstånd är inte på topp heller, men det hänger nog mest ihop med att jag är så trött idag. Det är så frustrerande och om det beror på att jag var så igång med färgningen igår så blir jag ledsen. Att inte orka med det roliga blir ganska demoraliserande. Jag försakar redan massor av saker jag vill göra, i synnerhet att träffa vänner – gå ut och äta en kväll med några kompisar, åka in till stan och se någon utställning och så vidare. Det är ju inte alltför stora krav på tillvaron tycker jag. Jag har såna också – önskningar om att resa till exempel. Men det här har jag nyligen skrivit om. Det bara kommer över mig idag när livet känns lite mörkare.

Ibland, men sällan, befinner jag mig i ett tillstånd som jag försökt beskriva för mig själv, och det närmast jag kommit är att befinna mig i stormens öga. Allt är stilla i mig och där jag är, men jag känner att det är skört. Jag har ett tillfälligt lugn i kroppen men om jag bara rör mig lite eller rubbas på annat sätt är jag ute i stormen igen. Stormen symboliserar då ångesten, obehaget i kroppen, utmattningen och hopplösheten. Idag hade jag en sån stund. Jag låg i sången och vilade och insåg att jag nästan inte kände någonting av någonting. Jag försökte att inte tänka på någonting heller så att stunden inte skulle brytas. Rörde mig inte. Försökte bara vara. Det gick en stund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Växtfärgningsdag i fint sällskap

Tidigare i sommar bestämde min vän Å och jag att vi skulle växtfärga tillsammans någon gång. Hon har aldrig gjort det men blev intresserad när jag berättade om min kurs. Igår var det dags. Jag hade planerat och riggat så mycket att min man skrattade åt mig. Han vet att jag drömmer om att hålla workshops och kurser någon gång i framtiden när orken tillåter! Bänken i tvättstugan var röjd, och jag hade lagt på den knallröda vaxduk jag köpt för att skydda träbänken mot rostvatten – där finns några svarta fläckar redan.

Vi hade en väldigt trevlig dag, men jag lärde mig att nästa gång ska vi nöja oss med en omgång växtfärgningsbad. Jag blev väldigt trött och fick lägga mig att vila mitt i alltihop.

Tre kastruller med växtbad blev det: en med renfana, en med älggräs och en liten kastrull med lav. Vi började med att gå ut och plocka vackra löv som vi la i rostvatten. Jag visade några olika sätt att göra paket att lägga i färgbaden, men sa också att jag är nybörjare och vågar inte lova bra resultat. Jag har inte gjort så mycket tryck med löv hemma, och inte färgat papper alls sedan kursen. Men nu gjorde vi det och resultatet blev över förväntan – jättekul!

Sista omgången – den vi borde ha hoppat över – körde vi bara en kastrull som vi la skal av gul lök och rallarros i. Det var i det badet vi färgade papper.

Här är några detaljbilder från dagens färgning:




Radiopsykologen idag

Det händer att jag lyssnar på Radiopsykologen i P1 men inte så ofta. Idag råkade jag börja lyssna på P1 judt när programmet började, och det var ett väldigt fint samtal.

Hon som ringde in hade drabbats av hjärntrötthet efter att ha varit mycket sjuk i TBE. Hon beskrev det så bra om hur hon fick liksom gröt i hjärnan, om hennes behov av avskildhet och att inte kunna säga nej. Att inte VILJA säga nej. Man vill ju leva ett vanligt liv! Orka göra de mest basala saker för och tillsammans med sin familj. När man inte orkar så gör man det ändå, och får betala dyrt för det. Hon tog att ordna barnkalas som exempel. Det måste man väl – eller hur?

Samtalet snuddade vid Den Stora Sorgen som jag förstod att även hon känner. Sorgen över att det blivit så här och allt vad det för med sig. Att inte vara sitt vanliga snabba, glada, pigga och effektiva jag. Kommer hon tillbaka? Kommer livet någonsin mer att innehålla mer än den lilla beskurna tillvaro jag har nu?

Till skillnad från mig så är hon som ringde till programmet ganska förtegen om hur hon mår, och vad som händer med henne i vissa situationer. De flesta märker ingenting menade hon, och verkar vilja ha det så. För mig är det viktigt och väldigt hjälpsamt att vara öppen med hur jag mår. Jag får förståelse och hjälp, och andra öppnar sig för mig. Radiopsykologen tyckte att hon skulle be om hjälp mer.

Lyssna gärna på samtalet i Radiopsykologen! (Om inte annat så lyssna för att få höra hans röst!)

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3637

Jag har skrivit om sorg och acceptans flera gånger tidigare. Om du vill läsa så sök på de orden i sökfältet.

Står och väger

Jag upplever det som att mitt mående står och väger. Ska jag tippa bakåt eller blir det ett steg framåt? Kanske det är ungefär samma som tidigare, men ganska små saker får mig att tippa. Å andra sidan har jag blivit allt bättre på att ta hand om bakåt-tippandet. Jag försöker inte pressa på, utan tar ett steg bakåt och återhämtar mig. Inser att jag gick lite över gränsen och tar det lugnt så länge jag känner att jag behöver. För mig innebär det att jobba hemma någon dag, dra ner ännu mer på det lilla jag gör hemma, avstå roligheter med vänner, laga enklare mat eller be någon annan göra det.

Jag är så hjärtinnerligen trött på att säga att jag är trött! Att jag inte orkar – det är så uttjatat. En nära vän med liknande situation i familjen som jag har, berättade om en extremt påfrestande incident under semestern. ”Jag var helt slut efteråt” sa hon, och jag började skratta. Att bli helt slut är ett så blekt uttryck för vad hon kände och som jag också känt. Helt slut kan man vara efter en lång arbetsdag eller en dag i Täby centrum med en shoppingglad tonåring. Men vokabulären täcker inte allt. Hon vet att jag vet hur det känns. När man inte fattar hur man klarat även denna gång utan att antingen gått fullkomligt bärsärk eller lagt sig ner att dö. Igen och igen och igen.

Utmattad är ett bra ord. Det beskriver den där känslan av nära nog total energilöshet. När det känns övermäktigt att lyfta armarna eller att gå. När jag började göra smycken låg jag i soffan med en kudde under var arm för att orka hålla dem uppe. Jag mådde så bra av att tänka ut hur jag skulle göra och försöka få till dem, och insåg att jag fick energi av det. Korta korta stunder.

I måndags hade vi planeringsdag på jobbet och jag skulle vara med så länge jag orkade. Med inlagda pauser skulle jag orka lite längre än vanligt tänkte jag. Konstigt nog fanns inte en enda fåtölj eller soffa att sträcka ut sig i, så jag letade upp en lugn vrå i matsalen där det fanns en matta och la mig på den att vila. Jag stannade nästan hela dagen och vacklade sedan hemåt. Jag funderade på att ta en taxi, det kändes nästan omöjligt att ta sig hem med tre byten mellan tunnelbana, pendeltåg och buss – men det gick.

Jag hade ett planerat möte dagen efter, annars skulle jag tagit ut komptiden som måndagen genererat direkt men tisdagen förflöt utan problem och så tog jag den lediga dagen igår istället. Jag vaknade tidigt som vanligt men somnade om till kvart över tio! Jag behövde verkligen den sömnen – jätteskönt!

Jag sydde en kudde igår av de ofållade handdukar i linne jag köpte på Växbo lin. Det är olika tyg på fram- och baksida. För att få lite färg sydde jag på ett vackert vävt band jag köpte för något år sedan. Jag hade stora problem med att sätta på bandet, och ägnade en försvarlig tid åt att sprätta och göra om, tills jag kom på att jag skulle tråckla fast bandet innan jag sydde istället för att nåla. Då gick det bra. Så är det när man inte lärt sig – det tar tid men det funkar till slut. Jag försöker tänka att jag inte är bunden av hur man SKA göra, men det är mest en klen tröst.

Gult överallt …

Jag jobbade hemma torsdag och fredag, och det funkade bra. Jag har ofta svårt att koncentrera mig när jag jobbar hemma, men den här gången hade jag så konkreta saker att göra att det funkade bra. Det var väldigt skönt och vilsamt. Jag slapp resorna till och från jobbet också.

Mina pirriga WED-ben har stillat sig något, vilket jag är så tacksam över! Jag har sovit riktigt bra de senaste nätterna.

I helgen har jag tagit det lugnt som jag tänkt, men det blev en sväng till second hand-butiken Skopan. Jag köpte ännu en kastrull till växtfärgningen och hittade flera fina tyger. Jag får en känsla av att det är totalt ute med såna där gardinuppsättningar med olika tyglängder som går att skjuta hit och dit, om ni fattar vad jag menar. Det säljs nämligen enorma mängder av såna längder på Skopan! Och det är bra för det är ofta fina tyger av fin kvalitet. Jag har till exempel hittat fina linnetyger för en billig peng.

Det blev en del färgat i helgen också, förstås! Jag hittade utblommade och nästan vissna lupiner, och tog de blad som fortfarande var gröna. Jag färgade en del med enbart lupinerna och la sedan i skal av rödlök i badet och körde en omgång till.


På den sista har jag lagt några brickor (som man har när man skruvar) på surströmmingslocket som reservage och de syns lite till höger på bilden. De är ju rostfria men just för att få mönster av funkade de ju!

Jag fick tips för en tid sedan att gurkmeja funkar bra att färga med, och att det finns i storpack att köpa billigt på affären som jag tror numera heter Flying Tiger. Den hette Tigr förut i alla fall. Jag provade med att ha en kastrull med enbart gurkmeja, och en med gurkmeja och skal av rödlök. Jag kan säga att det blev mycket färg, och det gula hamnade både här och där – mina naglar fick en rätt äcklig ljusgul färg!

Här är några exempel på hur det blev.

”Bongotrummor” sa min man!


Läs mer

Backar

I tisdags jobbade jag lite för länge, jag trodde det skulle gå bra men jag hade fel. Jag var oerhört trött på kvällen men kände mig ok på onsdag morgon. Åkte till jobbet och hade möte som gick fint, men när jag satte mig ner att dricka kaffe med mina kollegor efter mötet så orkade jag nästan inte vara med i samtalet.

Jag hade bokat in massage innan jag skulle åka hem. Vi har haft det som en friskvårdsförmån på jobbet, men det tas bort sista augusti så det gäller att passa på. Det var en för mig ny massör och jag bad henne att ta det lite varligt med mig. När mina 25 minuter var slut sa hon att mina muskler i nacke och axlar är så spända att de nära nog är i kramptillstånd. Hon gav mig några stretchövningar att köra varje dag. Jag fick nu en förklaring till varför jag på sistone återigen vaknar med domnade händer och fingrar!

Jag tog mig hem och la mig i sängen med en känsla av att vara in i märgen trött både fysiskt och psykiskt. Det känns visserligen skönt att lägga sig i det läget, men samtidigt djupt otillfredsställande eftersom det finns ingenting som hjälper mot denna utmattning. Jag sov lite av och till, men tvingade mig upp efter ett par timmar. Jag bestämde mig för att inte åka till jobbet dagen därpå (idag) utan försöka jobba hemma eller, om det inte skulle fungera, sjukskriva mig. Ett klokt beslut och jag bestämde idag att jag inte heller ska åka till jobbet i morgon. Jag behöver några dagar med lugn och ro nu.

Det blev en väska av det växtfärgade tyget!

Det blev en väska av det växtfärgade tyget!



De spända musklerna är egentligen ingen överraskning. Jag har den senaste tiden känt att jag är mer spänd rent allmänt. Däremot har jag inte haft samma smärta i nacke och axlar som jag hade i vintras då jag fick hjälp av akupunktur.

Jag får en allt starkare känsla av att jag måste göra något radikalt, men vet inte vad. Nu när skolan börjar och alla semestrar är slut får jag mer egentid på eftermiddagarna, men jag tror inte att det räcker. Men vad göra?

Min pappa fyllde 80 år i tisdags och den här växtfärgade bilden med en siluett av lupinblad fick han av mig.

IMG_3994

Bra möte

Idag var det dags för besöket hos psykiatern som jag fått remiss till av min husläkare. Jag fick göra en del tester på hans dator och så pratade vi lite. Han kunde konstatera att jag nog ligger på en bra dos av antidepressiva medicinen – testerna visade att jag låg på rätt sida av strecket för att vara deprimerad så att säga.

Han började också direkt att prata om min vikt, och det är ju något jag tänkt ta tag i nu efter sommaren. Jag har stadigt gått uppåt på viktkurvan de senaste åren, och jag trivs verkligen inte i min kropp. Anledningarna till viktuppgången är flera, bland annat två av mina mediciner och att jag är så stillasittande på grund av orkeslöshet. Jag äter bra och varierat men för mycket. Läkaren sa att han skulle konsultera överläkaren angående vikten och medicinen, det låter bra.

Jag trodde att jag skulle träffa en psykiater en gång för att diskutera medicineringen, men jag kommer att träffa honom flera gånger och även en psykolog för en basutredning. Det känns väldigt bra och omhändertagande – jag mår bra av det!

Han sa också att det även är hans bedömning att jag bör jobba 50 %, och att min husläkare är bra: ”honom ska du hålla hårt i”! De ser väl en och annan av primärvårdens läkare som inte är så bra på det här området. Ett av mina största orosmoment är att Försäkringskassan ska sätta ner foten, och säga att jag måste börja jobba heltid igen. Nu när jag har en bedömning av en psykiater förutom min husläkare och psykolog Siri så har jag lite mer att ta till ifall det skulle behövas. Det känns tryggt och jag ska försöka vila i den tanken.

Under hela besöket pirrade det så mycket i kroppen att jag satt och rörde mig konstant. Jag förklarade vad det var så att han inte skulle tro att jag skakade av nervositet! (Jag kan tillägga att jag sov riktigt bra i natt efter att ha haft lite svårt att somna – skönt!)

Jag var omtumlad efter besöket och började nästan att gråta, vilket jag i stort sett aldrig gör numera. Jag ska bli kallad på återbesök om 4-6 veckor.

IMG_3968

Känner du till gerillaslöjd? Det är kortfattat när en eller flera personer stickar, virkar, broderar osv, och sedan sätter upp det de skapat på offentliga platser. Det kan vara ett träd som kläs in i stickade ”kläder”, en staty som får en mössa eller ett jättelångt stycke tyg sammansatt av mindre delar som klär in en bro. Just det ska jag delta i. I Borås sker en gerillaslöjdsfestival i september och då ska en bro kläs in av just ett sådant textilt verk. Alla som vill kan skicka lappar till arrangörerna som syr ihop dem till ett enda. Jag skickade två lappar nu i sista stund. Det är växtfärgade lappar med en del stygn på. En av mina pippisar fick vara med!

IMG_3953IMG_3952